Henrik Erickson: Lagidrotten i Ulricehamn kanske aldrig har varit sämre

Skidornas elitsatsning har mer än 15 år på nacken. Hanna Falk var motorn som satte igång hjulen. När sådana hjul väl snurrar finns en elitmiljö där både lokala talanger, och några anslutande från regionen, kan utvecklas.

UIF:s uppsving i spåren har stora likheter med Ulricehamns OK:s storhetsperiod något decennium tidigare. Där hette motorn Jenny Johansson och hon fick både lokala kollegor att blomstra, och andra världsstjärnor att ansluta.

Årets idrottare 2023, utsedd av UT, blev Nina Hagman. Hon har på ”äldre dagar” utvecklats till en löpare i svensk toppklass. Hagman har skolat sig själv. För något år sedan fick badmintonspelaren Johan Azelius samma utmärkelse. Han är nu svensk landslagsman i den världsomspännande sporten.

Trenden har under hela 2000-talet varit tydlig i Idrottsulricehamn. De individuella idrotterna har kunnat skapa miljöer för elitidrott. Lagidrotterna däremot – de kommer allt längre ifrån Sverigetoppen. 2023-2024 har varit någon form av bottenrekord för lagidrotten i Ulricehamns kommun.

I herrfotbollen hade vi förra säsongen det bästa rena kommunlaget i division 4. Åsarp-Trädet, som delas med Falköpings kommun, spelade i trean men åkte ur. 2024 finns ingen kommunrepresentation i förbundsserierna på herrsidan.

UIF hockey ligger farligt nära ett kval till division 3 med två omgångar kvar att spela. Skillnaden mellan tvåan och trean är här stor och ett hack nedåt skulle kunna skada hockeyn i Ulricehamn för många år framåt.

Den här vintern är första gången på många decennier som KFUM Ulricehamn inte har något representationslag i seriespel, varken på herr- eller damsidan. Handbollen är annars den lagidrott med stoltast förflutet, meritmässigt, av lagidrotterna i Ulricehamn.

Kommunen saknar helt sedan länge lag i stora sporter som basket och volleyboll. Innebandyn lever på nåder med något som kan kallas motionärsgäng i Södra Ving. I Ulricehamn har sporten, som är stor i Sverige som helhet, länge varit död.

Den lilla ljusglimt som finns är damfotbollen i UIFK. Laget var i absoluta toppen av division 2 förra säsongen. Det är den fjärde högsta nivån i Sverige och här finns bud på mer. Den största frågan gällande damfotbollen i kommunen är om UIFK miste sin chans att bli ett elitlag för tre-fyra år sedan då föreningen hade möjligheten att bli nummer ett i Sjuhärad, men inte riktigt tog den. Nu något år senare tar Elfsborg över på alla fronter – och Örby har åter spottat upp sig som klar tvåa. På nära håll i Västergötland finns både Alingsås och Lidköping som elitkomplement till Elfsborg.

Frågan kan med fog ställas. Med de utmärkta förutsättningar som finns, även för lagidrott, i Ulricehamns kommun – varför är det ingen förening som tar steget?

Saknas viljan? Saknas pengarna? Saknas eldsjälarna? Är konkurrensen för hård?

I samtliga idrotter, och föreningar, som nämnts ovan bedrivs en stor och livskraftig ungdomsverksamhet. Det gör det även i många andra föreningar i kommunen. Det är för de allra flesta gott nog och samhällsinsatsen är kanske till och med större i de här lagren än inom elitidrotten.

Men – elitidrott skapar också synergier för en stad och en kommun. En stark lagidrott skulle ge en bredare bild av Ulricehamn som idrottsstad. Är det någon förening som kan ta fanan och vara förebild – och visa att det faktiskt går?