Kvalitetshöjning av Ulricehamnsrevyn

RECENSION

Det är med viss vånda och med skämskudden redo jag bänkar mig i Folkets hus för premiären av årets upplaga av Ulricehamnsrevyn, Mannes revymeny. Med det här gänget på scenen kan det nämligen gå lite hur som helst.

Det gör det också - men för det mesta går det faktiskt riktigt okej.

Det är främst två saker som räddar upp det hela. För det första bär Jonathan Albrektson hela föreställningen på sina tunna axlar. Han är huvudperson i hälften av numren och han är den i ensemblem som besitter teaterkunskaper.

För det andra är det som de senaste åren så att musiken lyfter anrättningen. Linda Skogholms röst är klar som kristall i flera insatser och Isabel Sörling och Ylva Fahlström-Myrman visar också prov på stor begåvning.

Vad handlar då spektaklet om? Jo, den något självgode stjärnkocken Manne Ström (Robert Grünning) står i centrum och han eftersöks av en fransk detektiv. Manne Ström är ett hot mot det franska köket och den röda tråd som finns i nummerrevyn är att detektiven ska få med sig Manne Ström hem till Frankrike. Isabel Sörlings fransksvenska är faktiskt riktigt rolig.

Den första aktens inledande matnummer är tyvärr av svag kvalitet. Det dröjer till mitten av den första avdelningen innan det lyfter. Kristin Freidlitz gör centerledaren Annie Lööf otroligt röstlikt och efter att Ingvor Carlander visat upp årets julklapp, en färdig matkasse, kommer två riktigt bra lokala nummer.

I det första drivs det friskt med jägarkårens flockmentalitet. Bakgrunden är så klart vargflytten till Svenljunga. Det andra handlar om kyrkopolitikern Anders Bilén och kyrkonämndens möte som ska besluta om en eventuell ursäkt till Bilén. Andaktsmötet blir ett andjaktsmöte och citatet "I stället för att knäppa händer kan vi ju knäppa änder", drar ned kvällens kraftigaste skratt.

Efter pausen finns det färre fina maränger i menyn. Sketchen om Lassalyckan är svag och obegriplig medan det givna inslaget om (och med) kommunalråden Lars Holmin och Mattias Josefsson är bra. Holmin och Josefsson sprider tillsammans planer för hur de ska undvika att få med sig kommunchefen KarlErik Claessons på sin resa till Afrika.

Ett gediget Ted Gärdestad-medley och ett teatraliskt performancenummer signerat Jonathan Albrektson förgyller också akt två.

Det har tidigare år varit si och så med hur revygänget kunnat sina repliker. Den delen, och det tekniska med ljud och ljus, fungerar i år i stort sett perfekt. Att sådana praktiska detaljer fungerar höjer helhetsbilden och gör det också lättare för publiken att bortse från djupdykningarna. För visst finns det bottennapp, även i år.

Hur gick det då för den franske detektiven i jakt på Tvärredskocken? Den som besöker någon av de tre återstående föreställningarna får veta.