Henrik Erickson: Kommentar: ”Det är något med högstadiebeslutet som skaver”
I januari 2018 hölls en presskonferens om beslutet att bygga EN stor högstadieskola för alla kommunens elever. Det dåvarande styret med S, C och L hade M med sig när förslaget lades fram, och togs i fullmäktige.
I torsdags, drygt fyra år senare, tog kommunfullmäktige beslut om placering för TRE nya högstadieskolor. Placeringsbeslutet har tagits i stor politisk enighet men bakom beslutet finns det något som skaver. Låt oss återkomma till det.
Bakgrunden till händelseutvecklingen från 2018 fram till idag ser ut så här: Minoriteten med C och NU rev snabbt upp beslutet om en storskola. Minoriteten fick politiskt stöd, mycket tack vare en stark opinion mot en placering vid Tingsholm. Just den platsen var den enda möjliga i centrala Ulricehamn, ansåg förvaltningen då.
Därifrån gick de politiska vägarna till ett beslut där C, NU och SD hittade en kompromiss om att bevara högstadieskolan i Timmele och bygga två nya skolor i Ulricehamn. Mycket talar för att C där såg en möjlighet att komma närmre kärnan i sin politik, och bevara skolan på landsbygden. Den här alliansen banade väg för det placeringsbeslut som har tagits nu i veckan.
Mikael Levander (NU) var i talarstolen tydlig med att han tycker att processen tagit för lång tid. ”Det här är ett beslut som borde ha fattats för fem-sex-sju år sedan”, sade han.
Det går att ha sympati med Levanders inställning i frågan. Kommunen är, och har varit, för långsam med stora beslut. Det går också att höja ett ögonbryn. Levander själv, och hans eget parti, är nämligen de största tidstjuvarna i skolsoppan. NU var drivande i att ändra inriktning från en skola till tre. NU har på sluttampen velat se andra placeringar än övriga partier.
UT:s tidigare krönikör Bo Högborn skrev så här i UT i februari 2020:
”Att komma fram till ett förslag i högstadiefrågan som alla partier ställer upp bakom, är ett uppdrag som gränsar till det omöjliga. Det finns många aspekter att väga in och ta hänsyn till, och eftersom en del av dem ligger på ett närmast ideologiskt plan, kan det bli svårt att jämka viljorna samman”.
Utan att veta allt som sägs bakom kulisserna i politikens korridorer så går det att ge Högborn rätt. Det känns som att flera av de politiska partierna är mer nöjda med att beslutet äntligen är taget, än med beslutet i sig.
En av Högborns avslutande meningar i februarikrönikan för två år sedan löd:
”Det som styr beslutsfattandet, måste väl i slutändan ändå vara: Vad är bäst för eleverna?”
Jag tror att minst ett par partier känner en osäkerhet kring den frågan. Är högstadiebeslutet taget med elevernas bästa för ögonen?
Redan nu, när bläcket på fullmäktigeprotokollet knappt har torkat, jäser det i kommunens östra delar. Elever från Liared, Kölingared, Hössna och Gullered kommer att placeras i den lilla högstadieskolan i Timmele. Mot mångas vilja.
Låt mig gissa att det är en försmak kring det vi kommer att få se inne i Ulricehamn om några år. Varken nu eller då är befolkningsunderlaget stort nog i Ulricehamns nordöstra delar för en naturlig fördelning av elever mellan de två skolorna i centralorten. Elever från Villastan, Brunn, Söder och centrum kommer att ”tvingas” till Borgmästarhagen.
Det finns en risk att Sebastian Gustavsson (se nyhetstexten ovan) får vänta ytterligare på att skolfrågan i Ulricehamn börjar handla om utbildning och innehåll. Beslutet som nu är taget öppnar upp för ytterligare ett par år med diskussion kopplat till geografi och detaljplaner.
Beslutet nu var tvunget – och det fanns få bra placeringsalternativ. Beslutet då, att dela upp på tre skolor, var fel. Färre skolenheter hade gynnat Ulricehamns högstadieelever på sikt.
