I maj ser Viola Anett ljuset i tunneln

Det var i fredags som arbetet med själva tunnelhålen började uppe vid Gäla strax väster om Ulricehamn. Den så kallade förskärningen var klar och man började spränga sig in i Vistabergen.

Det är företaget Veidekke som svarar för tunnelarbetet. I och med förskärningen har man sprängt ut som en infart till tunneln, ett område i berget som nu är omgivet av höga, lodräta klippor. Det är där man har börjat spränga det som ska bli två tio meter breda och fyrahundra meter långa tunnlar, plus två mindre tunnlar som förbinder de båda stora tunnlarna i händelse av nödsituation.

Viola Anett är en maskin som borrar hål i berget, hål där man sedan placerar sprängmedlet innan man spränger sönder berget för att steg för steg nå längre in. Som borrigg är hon speciell. Hon är den enda i Sverige som har så många som fyra armar och alltså kan borra fyra hål samtidigt. Det gör att tunnelbygget går lite snabbare.

Ändå dröjer det fram till i maj, om allt går som det ska, tills man kommer fram med de båda tunnlarna på andra sidan. Då är ändå bara halva jobbet gjort egentligen, för då följer inklädnaden av tunnlarna, vilket väntas vara klart i november nästa år.

Det som annars gör tunneln vid Ulricehamn speciell är inte längden. Fyra hundra meter är högst ordinärt om man jämför med till exempel Södra länken i Stockholm som är mer än tio gånger så lång.

Snarare är det berguven som utmärker den här tunneln och framförallt byggandet av den.

Det har funnits ett berguvsrevir i Vistabergen i mer än tjugo år och eftersom man inte får störa fåglarna för mycket spränger man bara från det västra hållet.

På ett sätt hade det varit bra att spränga från det östra hållet eftersom nivån är lägre där och då hade vattnet runnit ut av sig självt. Nu måste man istället pumpa ut vattnet. Men samtidigt behövs allt det material som sprängs loss i tunneln vid vägbygget västerut. Så nu kommer det materialet ut åt rätt håll och man slipper köra det så långt.

I och med att tunnelbygget nu har startat har man också börjat bygga bostäder åt de som ska jobba med bygget under flera månader. Det handlar om två skift om vardera ett tiotal personer. Varje skift arbetar sju dagar för att sedan vara lediga sju dagar.

Förutom bostäder finns här ett stort tält, arbetsmaskiner och bilar. För att allt ska gå runt krävs också en rätt omfattande infrastruktur med vatten, el och arbetsvägar. Det råder alltså febril aktivitet där det till för inte så länge sedan var lugn landsbygd.

Som alla stora byggprojekt kan ett tunnelbygge vara riskfyllt. Man arbetar med sprängmedel, det kan bildas rökgaser, det kan ramla ner sten, det är mörkt och man använder stora fordon. Samtidigt försöker man förstås minimera riskerna.

Tryggve Aamodt är arbetsledare för ett av skiften. Han gillar att arbeta med tunnlar.

– Vi är ett rätt litet gäng som jobbar med sådant här så man känner varandra. Sedan är det ofta varmt och gott, skyddat från väder och vind när man jobbar i en tunnel. Dessutom får man resa runt en del och se många olika platser.

När man säger tunnelbygge tänker många på Hallandsåsen. Men några problem med tätningen av tunneln väntas det inte vara, enligt Sofia Lander som är projektingenjör. Men det går aldrig att garantera att ett tunnelbygge går problemfritt. Man försöker förstås uppskatta hur berget ser ut som man ska igenom. Dessutom skickar man in en geolog mellan varje sprängning. Ändå kan det ske oväntade händelser, som stora ras.

– Man kan ju aldrig veta innan exakt hur berget ser ut, säger Sofia Lander.

Ett annat och kanske större problem är att bygget lockar till sig nyfikna. Sofia Lander påminner om att det är en farlig miljö i närheten av tunneln.

– Det har rört sig väldigt många här. Många är ute och promenerar i det här området, men det är en farlig miljö och vi vill ha det så tomt som möjligt.

Båda tunnelhålen görs samtidigt och arbetet följer en speciell rytm. Först tätar man, det vill säga sprutar in cement i eventuella sprickor. Sedan borrar man hål, laddar och spränger. Sprängningen ses som relativt säker eftersom man använder två komponenter som blir explosiva först när man blandar dem, och detta görs först i borrhålen.

Efter sprängningen forslas det bortsprängda berget bort. Totalt ska 1,5 miljoner ton bort ur berget innan tunneln är klar. Man förstärker sedan med bult och så börjar proceduren om igen med tätning.

Och så fortsätter det. Tills man ser ljuset i tunneln.

Vackert lär det bli också, där på andra sidan.

– Det är en fin utsikt därifrån. Det kommer bli vackert när man kör ut ur tunneln därborta, säger Daniel Jägrud som är projektchef på Veidekke.