Hössna rote fick godkänt i husförhör

Pang!

Prosten Elborius, klädd i svart kappa och hög hatt, dunkar käppen hårt i bordet för att markera inledningen på husförhöret.

– Goddag kära rotebor i Hössna.

Efter psalm 66, Si Jesus är ett trösterikt namn, tvingades prosten genast ta församlingsmedlemmarna i upptuktelse.

– Jag ser att ni har övergivit den goda kristliga seden, ni sitter blandade fruntimmer och män, så får det inte gå till, sade han ilsket.

Sedan följde upprop, blandat med hård utfrågning.

– Ni då, ni har piga hemma, ni uppfostrar henne i herrans tukt och förmaning hoppas jag, frågade prosten med sträng röst.

– Ja.

– Men varför är hon då inte här i dag.

Sedan prövades församlingen i bibelläsning, och buden.

– Jan-Oskar! Hur lyder fösta budet?

– Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

– Sådär ja, nu gick det som ett rinnande vatten. Har ni läst på i Katekesen?

– Ja prosten.

– Ja, hur är det med avgudadyrkan här i bygden, det finns ju avgudadyrkan som inte riktar sig mot föremål i sten eller trä, som högfärd till exempel. Jag ser att ni där har lagt er till med den världsliga seden att bära hatt. Ni har väl inte hatt i kyrkan hoppas jag?

Med stor stränghet fortsatte sedan prosten förhöret. Förutom att testa kunskaperna i innantilläsning och Katekesen frågade han ingående om hur barnen skötte sig, om misstänkt tjuvjakt och en piga som fött ett oäkta barn.

Det var till och med församlingsmedlemmar som inte skämdes för att de sprang med skvaller, vilket upprörde prosten.

Trots det sade han till sist att han ville ge församlingen beröm.

En kort andakt, där man bland annat sjöng Vår Gud är oss en väldig borg, avslutade sedan förhöret, som förstås inte var på riktigt.

Det var Folke Elbornsson som med pondus och kunskap spelade barsk prost under förhöret, som arrangerades av hembygdsföreningen och Svenska kyrkan.

Innan förhöret hade Folke också en kort introduktion där han satte husförhöret i ett historiskt sammanhang. Bland annat berättade han om de två sidorna av förhöret. Dels kunde det vara en plåga när man testades och misslyckades. Pigor kunde stå med Katekesen i ena handen och röra om i grytan med den andra för att desperat försöka läsa på.

Dels bidrog förhören till en komplett folkbokföring över vanligt folk. Dessutom var förhöret en stor högtid där det bjöds till fest, en fest dit alla, på gått och ont var tvingade att komma.

– Det var det mest demokratiska kalaset på hela året.