Henrik Erickson: Henrik Erickson: Vargfrågan – en komplex mix av moralfilosofi och politiska beslut

”Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp”.

Ovanstående är hämtat från Kerstin Ekmans bok ”Löpa varg”. Boken handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig och hur hans möte med en varg på sina marker i Hälsinglands skogar kommer att påverka hans egen syn på vargen, jakten och naturen i stort. En läsvärd bok som väcker tankar, både kring manlig vänskap och varg i Sverige.

Vargfrågan är högaktuell i Ulricehamn. Jörgen Larssons bild på två jagande vargar bakom en älg som UT publicerade i veckan har både fascinerat och diskuterats. Det finns trovärdiga uppgifter om att en varg en natt i veckan har sprungit genom trädgårdar i Villastaden i Ulricehamn. I kommunens östra delar är Brängenrevirets vargar ständigt närvarande. Flera rapporter om varg kommer från boende runt Fänneslunda.

Frågan om vargen är komplex. Det är också en fråga som är moralfilosofisk och praktiskt politisk på samma gång. Ska vi ha varg i Sverige? Hur många vargar ska vi i så fall ha Sverige? Om vi ska ha varg – var ska den få finnas? Har människan rätt att ta bort en art som upplevs som ett hot?

I debatten kring vargen finns det från bevarandesidan argument kring vargens viktiga roll som topprovdjur. Att ta bort predatorer ger, enligt dem, oönskade följdverkningar i hela ekosystemet. Inte sällan hänvisas det till nationalparken Yellowstone i USA, där varg återinfördes och förändrade både flora och fauna på relativt kort tid. Yellowstoneprojektet har blivit en symbol för hur vargen till och med kan bidra till ökad biologisk mångfald på flera nivåer.

Problemet med Yellowstone-projektet och flera andra studier (bland annat Isle Royale i Kanada) är att de är genomförda i områden med liten mänsklig påverkan.

Närtida forskning, bland annat inom projektet Skandulv, visar att i trakter som här hos oss, där människor bor, jagar och brukar naturen intensivt, har människan till stora delar tagit vargens plats som topprovdjur. Kort sammanfattat är det så att människans stora påverkan på ekosystemet förminskar, eller till och med eliminerar, vargens betydelse. Att helt ta bort vargen skulle sannolikt inte skada vårt ekosystem, menar vissa.

Det är här det blir moralfilosofi av vargfrågan. Om forskning kommer fram till att vargens betydelse är minimal, är det moraliskt rätt att så långt det är möjligt förhindra vargens närvaro i trakter där den ställer till det för människor?

I perioder har vi tyckt så i Sverige – och vi har också tryckt tillbaka vargen genom historien. Idag har vi en mildare linje. Demokratiskt har riksdagen fattat beslutet att vargstammen ska bevaras, med en nivå på mellan 170 och 270 vargar i Sverige.

Enligt länsstyrelserna och Naturvårdsverkets bedömningar finns det idag runt, eller troligen fler än, 400 vargar i Sverige. Ökningen syns allra tydligast i söder. Att vargstammen, bland annat av genetiska skäl, inte hålls inom den beslutade nivån är det demokratiska Sveriges största svaghet i vargfrågan. Beslut som inte följs förlorar snabbt legitimitet.

Men är vargen ett problem? Det finns sju vargar i Brängenreviret och dessa har än så länge inte angripit tamdjur eller utgjort ett hot mot människor. Det är då lätt att säga att vargen har lika stor rätt till skogen som vi människor har.

Problem finns dock, både på ett ekonomiskt och ett känslomässigt plan. Vargens närvaro gör att viltet minskar och jakten påverkas. Runt jakten finns både tradition och ekonomi kopplad till markpriser. För den som driver lantbruk med djur är vargen, oavsett tamdjursattacker eller inte, en börda som just nu får näringsidkare att vilja lägga ned.

Den som har djur på bete en mil från gården kanske behöver göra tillsyn tre gånger per dygn istället för en. Ekonomisk börda och ständig passning och en oro som tär. Om små lantbruk försvinner påverkar det den biologiska mångfalden mer än vad vargen gör.

Det finns inget enkelt svar på framtiden för vargen i tätbebyggda delar av Sverige. Det som kan konstateras är att vi är på väg mot en situation där vargen utmanar svensk landsbygd som vi känner den. En lösning är inte enkel – men steg måste tas mot en mer hållbar situation. Och det är sannolikt på vargens bekostnad.