Henrik Erickson: Henrik Erickson: Skolstöket är en medieetisk utmaning

De här båda allvarliga händelserna kan ses som toppen på ett isberg sett till det senaste året. UT får var och varannan vecka rapporter och tips om händelser kopplade till skolorna. Ibland finns det ett nyhetsvärde, och vi skriver. Ibland är det inget allmänintresse, och vi avstår. I det senare fallet handlar det ofta om ärenden med enskilda individer som mer är av social karaktär, än polisiär.

Innan vi kommer in på den medieetiska sidan av högstadiefrågan går det att ställa sig frågan hur läget är, rent objektivt. Är det stökigare på högstadiet i kommunen idag än för 15 år sedan, och för 30 år sedan?

Svaret finns nog inte i någon statistik men jag tror att vi kan vara ganska säkra på tre saker. Nummer ett – att högstadieåren alltid varit stökiga. Att ungdomar börjar testa gränser, testa alkohol och testa sin egen status gentemot andra är inget nytt. Nummer två – det som händer inom skolans värld får idag en snabb spridning i digitala kanaler. Elever själva sprider det i sociala medier och skolledningen är ålagd att snabbt gå ut med information till föräldrar. Kort sagt, mer information inifrån skolans värld kommer ut. Nummer tre – både skolan och polisen agerar med en helt annan kraft på skolincidenter idag än tidigare. Det i ljuset av skolskjutningar och knivincidenter i både Sverige och i andra länder. Hotbilden är en annan och bilden av händelsen blir en annan.

Veckans två incidenter har inte varit medieetiskt svåra. Båda var mycket allvarliga och med ett stort allmänintresse. Folk i Ulricehamn hade anledning att få veta om händelserna och hur skolorna agerar. I andra fall är det inte lika svart eller vitt.

Med mer information och tips, både via skolans officiella kanaler och via elever, är det ständigt en etisk balansgång vad som är en nyhet och vad som inte är det. Det handlar också nästan uteslutande om unga personer och dessutom om personer som, i alla fall inom skolorna, är väl kända och lätta att identifiera. Inte sällan är det ungdomar som är socialt utsatta och omgärdade med en psykosocial problematik.

Inom media pratar vi mycket om publicitetsskada. Hur nära vi går i en händelse och en person handlar mycket om att i möjligaste mån undvika publicitetsskada. Sammanfattat vill vi på UT berätta så mycket som möjligt om en händelse utan att orsaka för mycket skada för de inblandade. I nyheter om skolstök och skolvåld är det en utmaning.

Kritiken utifrån är tuff när vi som tidning gör vägval i skolnyheter. Skriver vi inte är föräldrakritiken hård. Många menar att vi håller skolan om ryggen och inte berättar sanningen. Från skolans håll är kritiken minst lika hård när vi skriver. Deras bild är att vi spär på en bild om skolan som en otrygg plats och att stor uppmärksamhet kring händelser försvårar deras interna arbete.

Som sagts ovan så är UT:s journalistiska hållning att berätta så mycket vi kan om nyheter och händelser i och runt Ulricehamn. Även jobbiga sådana, och även när det handlar om unga. Skolan är ingen fredad plats och UT kommer att fortsätta besöka skolor och fotografera på skolor vid allvarliga händelser. Vi kommer att prata med ansvariga och vi kommer att prata med elever. Vi gör vårt jobb.

Internt har vi på UT:s redaktion inlett ett arbete med proportioner. Som ansvarig utgivare och redaktör tycker jag personligen att det är viktigt. Vi ska rapportera om mycket – och vi ska göra det i proportion till händelsens allvarlighet och allmänintresse. Det kan ha funnits tillfällen när vi gjort små skolstök till stora – och det tjänar ingen på.