Henrik Erickson: Henrik Erickson: När tåget har gått – tappa inte fokus på vägen framåt

Om inte om hade varit så hade den här nationella planen varit högintressant för Ulricehamns kommun. Om inte tågfrågan svalnat till näst intill iskallt läge.

Den minnesgode UT-läsaren minns åren 2015-2019. Då pratades det Götalandsbana bland såväl politiker som allmänhet. Ulricehamns framtid planerades utifrån en tågstation mellan Bronäs och Karlsnäs och det planerades för en centrumförskjutning norrut.

Det var då. Götalandsbanan blev under slutet av perioden ovan nationellt en diskussion om höghastighetståg i två stråk mellan Sveriges tre största städer. Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. I takt med att hastigheten blev allt viktigare så kom frågan allt längre ifrån Ulricehamn. De små städerna utmed järnvägen fanns inte på kartan när tiden mellan storstäderna skulle pressas.

Det är bland annat därför som tågfrågan försvunnit från den politiska dagordningen i Ulricehamns kommun. Under tiden som det har varit tågtystnad i Ulricehamn har en omsvängning skett på riksplanet. Från en debatt om höghastighetstågens vara eller icke vara pratas det nu mer om nya stambanor. Kapacitet och klimatnytta är viktigare än hastighet och tidspress. Stråken är dock desamma, med tillägget att Norrlandsfönstret öppnats på glänt i och med stora industrisatsningar i norra Sverige.

En ulricehamnare som inte har släppt tågfrågan är Mattias Josefsson, kommunstyrelsens ordförande under förra mandatperioden. Josefsson är idag vd för Europakorridoren, en förening som drivs av kommuner, regioner och branschföreträdare i Sverige och Tyskland – med målet att få till nya stambanor söder om Stockholm.

Josefssons roll handlar mycket om lobbyarbete för att lyfta fram nyttor med en satsning på förbättrad tågkapacitet mellan Sveriges folkrikaste regioner. Trots att Josefsson tidigare jobbat stenhårt för att sätta Ulricehamn på tågkartan ser han själv idag små möjligheter att Ulricehamn blir en tågstad igen, trots fokus på kapacitet före fart.

Som många känner till var spiken i kistan för Ulricehamn en tydlig riktningsförklaring mot en station vid Osdal, en bra bit söder om Borås city. En sådan placering omöjliggör i stort sett en vidare sträckning österut via Ulricehamn. Då nås Jönköping med en sydligare båge, nära Månstad och norr om Dalstorp (men utan station i Tranemo kommun).

En tågförbindelse med Göteborg och Jönköping hade passat Ulricehamn perfekt. I en tid när det pratas allt mer om arbetsmarknadsregioner har Ulricehamn ett gyllene läge, centralt i Sveriges näst största storstadsregion. Med snabba kommunikationer hade det varit guld, både för Ulricehamn och regionen i stort.

Nu ska man veta att även stambaneprojektet kan hänga löst i den nya nationella planen. Experter räknar på så mycket som 40 procents fördyring jämfört med samma kalkyl för några år sedan. Det kan få till och med tidigare positiva S att tveka och skjuta på projekten. Inom blocket med M, SD, KD och L finns sedan tidigare en stor skepsis och ett valresultat åt det hållet i september skulle också kunna ändra ett eventuellt tågbeslut nu i juni.

En annan sak som sätter käppar i hjulet för de nationella tågplanerna är kommuner utmed sträckningarna. Härryda är ett närliggande exempel som stökar till det för den redan beslutade utbyggnaden mellan Göteborg och Borås. Också i Skåne klagar flera kommuner mellan Lund och Hässleholm på föreslagen sträckning.

En betydligt enklare sak än ny tågräls är att förbättra 2+1-väg till motorväg. Tyvärr för Ulricehamns del talar allt för att motorväg mellan Ulricehamn och Jönköping inte tar plats i kommande tioårsplan. Ulricehamns kommun ska ha fått tydliga signaler om detta.

Oaktat räls eller väg och oaktat den nya nationella planens innehåll så bör Ulricehamns kommun åter sätta fokus på färdvägarna. Vassare trafikalternativ spelar en avgörande roll för kommunens utveckling, effektiva transporter kommer framåt att vara högvaluta.