Henrik Erickson: Henrik Erickson: Ett profilparti på jakt efter sin profilfråga
Valresultatet 2018 i Ulricehamns kommun kan inte sammanfattas på annat sätt än överraskande. Nya Ulricehamn kandiderade i sitt andra val och tog hem 17,6 procent av rösterna. Nästan var femte ulricehamnare lockades att lägga sin röst på det lokala uppstickarpartiet.
Nya Ulricehamn är på många sätt en del av en svensk trend. Lokala partier är på frammarsch. Det svenska partisystemet som i en europeisk kontext varit ett av de mest stabila över tid håller sakta på att förändras. På riksplanet händer något liknande just nu med höger-vänster-skalan.
Särskilt tydligt är framväxten av nya partier i kommunerna. Det är ingen explosion, eller revolution, men i flera kommuner tar lokala nybildade alternativ stora kliv. Det tydligaste exemplet är Hagfors i Värmland där partiet Oberoende realister fick 36,5 procent av rösterna och utmanövrerade Socialdemokraterna som styrt kommunen ”så länge någon kan minnas”.
Nykvarnspartiet, Perstorps framtid, Vaxholmspartiet, Bjärepartiet och Konsensus - för Vadstenas bästa är tillsammans med Oberoende realister de fem största lokala partierna. Alla har över 22 procent av rösterna. I sina namn lovar partiet förnyelse. Ut med det gamla mossiga – vi har nya lösningar på gamla problem.
Det som skiljer Nya Ulricehamn från flera av sina syskonpartier är att de inte är skapade ur en specifik fråga. I många fall när ett lokalt parti växer sig starkt är det just tacka vare ett engagemang kring en sakfråga. Det kan vara en skola som ska läggas ned, ett naturområde som ska bebyggas eller ett missnöje med den tidigare politiken kring en väldigt smal fråga.
En annan som sak som gör Nya Ulricehamn lite speciellt är att ledaren, Mikael Levander, inte var lokal kändis innan han hoppade in i politiken. Inte sällan skapas de här nya partierna kring ett affischnamn, tänk Bert Karlsson och Ian Wachtmeister, och får därmed en rivstart i och med kändisskapet. Nya Ulricehamn har på ett annat sätt jobbat sig upp från anonymiteten.
Det brukar sägas om Nya Ulricehamn att de vuxit fram ur lärarrummet. Det är delvis rätt. Många av partiets företrädare har jobbat, eller jobbar, inom skolan. Just skolan är också partiets hjärtefråga. Att det är så gör det också troligt att skolan kommer att avgöra partiets framtid. Nya Ulricehamn har tillsammans med Centerpartiet styrt i minoritet under fyra år. Nykomlingen kan nu för första gången utvärderas på riktigt av väljarna.
”Det sägs att Nya Ulricehamn sett en möjlighet att tjuvstarta valrörelsen genom att jobba för ett större tillskott till skolan.”Ur krönikan
Det viskas just nu en del kring den kommunala politiken. Mikael Levander med sitt Nya Ulricehamn står i centrum av snacket. I UT den 5 juni fanns en artikel om att 1,3 miljoner kronor extra skjuts till sektor lärande, pengar som främst ska täcka ökade kostnader efter att Migrationsverket flyttat elever från kommunen.
Det sägs att Nya Ulricehamn sett en möjlighet att tjuvstarta valrörelsen genom att jobba för ett större tillskott till skolan. Centerpartiet verkar inte vara på samma linje och Levander ska då ha sonderat läget med andra partier. En inte okontroversiell manöver för ett parti ingående i ett minoritetsstyre.
Politiskt går det att förstå Nya Ulricehamns initiativ. Att vara ett profilparti utan en stark profilfråga är dåligt. Vid makten måste annat än skola och förskola hanteras och Nya Ulricehamns fokus känns idag mer oklart än för några år sedan. Resultaten för Ulricehamns skola har heller inte förbättras de senaste åren, snarare tvärtom. När partiets mandatperiod vid rodret ska summeras talar allt för att betyget för deras hjärtefråga blir underkänt.
Det blir avgörande för Nya Ulricehamn att försöka ändra på den saken fram till september 2022. Frågan är om någon vill hjälpa partiet till en liten framgång.
