Henrik Erickson: Henrik Erickson: En ”Nooshi” skulle göra succé i Ulricehamnspolitiken
Det verkar som att de flesta har underskattat Nooshi Dadgostars kraft som ny partiledare för Vänsterpartiet. Nooshi är ett smeknamn och Dadgostar heter egentligen Mehrnoosh. Hon valdes in i riksdagen 2014, blev vice partiledare 2018 och partiledare efter populäre Jonas Sjöstedt i oktober 2020. Hennes föräldrar invandrade till Sverige från Iran 1980.
Den senaste veckan har Nooshi Dadgostar gått från att vara relativt okänd till att bli en frontfigur i svensk politik. Inte så mycket för Vänsterpartiets politik utan för sättet hon stått upp i frågan om marknadshyror. Också för sättet hon tagit debatter i ämnet under några turbulenta dagar.
Dadgostars genombrott bygger inte på att hon är ung kvinna med invandrarbakgrund, utan på att hon slår igenom i en fråga som hon kan utan och innan. Det var genom att engagera sig i bostadsfrågan i Stockholmsförorten Alby som hon gjorde sin entré inom politiken. Frågan om bostäder till rimliga priser för alla har färgat hennes år i riksdagen.
”Ett parti som tar ett tydligt avsteg från ”gubbmaffian” har ett gyllene läge att vinna röster i många målgrupper.”Henrik Erickson, chefredaktör
En politisk värld som består av många Stefan, Ulf, Per och Jimmie är det dock ingen nackdel att vara en Nooshi. Svensk politik behöver mångfald, både i kön och i bakgrund, för att ha ett gott förtroende från svenska folket som de företräder.
Det här leder oss från Rosenbad till stadshuset i Ulricehamn. Här är det andra namn som styr i maktens korridorer. Roland, Mikael, Mikael, Wiktor, Klas och Sebastian. De sex hel- eller deltidsarvoderade politikerna i kommunstyrelsen är alla män.
I kommunfullmäktige är 17 av totalt 49 ordinarie ledamöter kvinnor och relativt få av dem är under 50 år. Partierna beskriver det som svårt att rekrytera unga kvinnor till politiska uppdrag och känslan är att kvinnornas aktiva period i politiken generellt sett är kortare än männens.
De tre unga kvinnor som gjort störst avtryck på Ulricehamns politiska scen de senaste decennierna är Lise Nordin (MP), Adela Brkic Carlsson (L) och Hanna Brunnegård (C). Nordin gick från ung kommunfullmäktigeledamot i Ulricehamn till riksdagen, Brkic Carlsson har de senaste åren varit framträdande i Ulricehamnsliberalerna medan Brunnegård har lämnat politiken.
Inför valet nästa år borde det ligga högst på samtliga partiers priolista att hitta drivna unga kvinnor som vill ta en position högt upp på valsedeln. Den prioriteringen är viktig för demokratin i Ulricehamn. Här behövs kvinnor som förebilder och det behövs mer mångfald i beslutsprocessen.
Och tänk vilket ”Nooshi-läge” för det parti som hittar rätt i rekryteringen. Ett parti som tar ett tydligt avsteg från ”gubbmaffian” har ett gyllene läge att vinna röster i många målgrupper.
Det behövs inte mer Vänsterpartistisk politik i Ulricehamns kommun – men Vänsterpartiet på riksplanet visar just nu att det är en framgång att ge förtroende till kunniga unga krafter som vågar utmana normen.
Här finns något att lära.
