Henrik Erickson: Henrik Erickson: Alla tjänar på att Ulricehamn är i tillväxt

Inte sällan när vi på UT skriver om ett nytt bostadsprojekt eller en ny detaljplan som möjliggör att fler kan flytta in i en bostad i kommunen så dyker frågan upp. Ibland direkt till oss, eller i en tråd på sociala medier. Varför ska kommunen växa?

I undertoner till frågan handlar det om att Ulricehamn måste behålla sin småstadsidyll. Ulricehamn ska ha lagom med villor och låga trähus, vi ska hellre bevara än utveckla. Det finns också en bild av att en större befolkning innebär nya, och större, problem.

Så varför ska Ulricehamn växa?

Svaret är kortfattat så enkelt som att den som inte växer krymper – och en krympande kommun har långt mycket svårare problem att brottas med än en som växer.

Ett av de största problemen för en kommun som minskar i folkmängd är att det ganska snabbt blir en förändrad åldersfördelning. De som flyttar från en mindre attraktiv, och krympande, kommun är ofta de som ska bygga framtiden. Unga och driftiga människor ger sig av till mer attraktiva miljöer där det finns inspirerande jobb och fler valmöjligheter för fritiden. Medelåldern på invånarna i en krympande kommun ökar, färre skattebetalare ska försörja fler. Många små kommuner har problem med att både finansiera och bemanna äldreomsorgen, för att ta ett tydligt exempel.

I en kommun som är attraktiv och växer är det lättare för företagen att hitta den kompetens som krävs för en utmanande framtid. Tvärtom är det svårare för den krympande kommunen att locka till sig företagsetableringar. Inte sällan flyttar växande företag ut hela, eller delar av, sin verksamhet.

Verksamheter som restauranger, butiker och hotell mår självklart bra av ett större befolkningsunderlag. Ulricehamn ligger här på gränsen med sina knappa 25 000 invånare för att bära upp en stadskärna med livlig handel och restaurangliv. Ett växande Ulricehamn håller än så länge centrumlågan vid liv och det betyder mer för hela kommunen än vad många anar.

I 123 kommuner i Sverige minskade folkmängden förra året. Den största minskningen i antalet människor hade Gislaveds kommun, följt av Ludvika och Sollefteå. Gislaveds kommun minskade med 324 individer, det i en befolkning som är lite större än Ulricehamns.

Det finns en intressant sak med Gislaveds kommun, som för övrigt har minskat under flera år. I kommunens egna konsekvensanalyser av befolkningsminskningen lyfts landsbygden fram som en av de största farhågorna framåt.

När det pratas om tillväxt och expansion i Ulricehamns kommun finns det många som menar att det i första hand gynnar centralorten. Det är en helt felaktig bild. En befolkningsökning gynnar såväl städer som mindre samhällen och landsbygd. För att Timmele, Dalum, Gällstad och Dalstorp ska kunna ha kvar samhällsservice i form av exempelvis butiker, skola, förskola och postombud så krävs det minst en bibehållen folkmängd, gärna en ökande. När centralorten Ulricehamn ökar så ökar också landsbygden runt omkring. På det sättet hänger stad och land i kommuner tydligt ihop. Ett fyllt bostadsrättshus i Ulricehamns centrum gynnar på sikt 90-åringarna i Ätradalen då Parkgården kan rekrytera personal och drivas vidare med gott skatteunderlag.

Ulricehamns kommun står inför omfattande investeringar kopplat till en ökad befolkning de kommande åren. Nya skolor och nya äldreboenden, till exempel. Den typen av investeringar ska skötas klokt men det är i grunden ett tecken på en positiv utveckling.

Ingen kommun kan ha som mål att leka ”Linus på linjen” och vara exakt lika stor över tid. Det är öka eller minska som gäller – och vi i Ulricehamn, som liten inlandskommun, ska vara mycket nöjda med det läge som vi skaffat oss genom en kollektiv framåtanda.