Gravstenar får nytt liv: ”Väldigt spännande”

Vad händer här då?

– Vi i rengör, lagar, limmar, tolkar och fyller i texten på gravstenarna. Det är väldigt spännande, säger Nils Klahr, konservator på Stenkonservering väst i Göteborg.

Under en veckas tid har han och kollegan Alex Nastu befunnit sig i Ulricehamn för att restaurera de gamla gravstenarna från 1700-talet på kyrkogården utanför Svenska kyrkan i Ulricehamn. Totalt rör det sig om fem stenar som får ny skrud.

– På den här såg man knappt vad som stod innan, den var nästan oigenkännlig jämfört med nu, säger Nils Klahr och pekar ut en av stenarna på södra sidan av kyrkan.

Enligt både honom och kollegan Alex är det allra svåraste med arbetet att inspektera och tolka texten, som av förklarliga skäl ofta är skriven på aningen gammalmodig svenska. Risken att ett årtal eller en bokstav blir fel finns alltid.

– Redlighet, dygd och mod, läser han från rådmannen Bengt Roos gravsten, som restes efter borgarens död år 1771.

– Han har minsann varit gift tre gånger, och med jungfrur varje gång.

Det viktigaste hjälpmedlet för att tolka texten är enligt Klahr släpljus – alltså det solljus som lyser på skriften från sidan.

– Om skuggorna kommer på rätt sätt kan saker och ting klarna.

Samtliga stenar utanför kyrkan är gjorda i kalksten, ett dyrt material som ansågs vara väldigt fint på 1700-talet. I dag används det dock inte lika flitigt längre, eftersom materialet tenderar att vittra med tiden. Men däremot är det betydligt bättre än de dåvarande alternativen till stenmonument.

– Vanligt folk hade träkors, och de ser vi ju av förklarliga skäl inte längre eftersom de har ruttnat sedan länge.

Med Alex och Nils handpåläggning väntas stenarna klara sig utan skavanker i ytterligare ett decennium eller mer därtill.

– Allt beror på hur stenarna sköts, om man tvättar dem en gång per år och håller borta mossan kan de klara sig ännu längre, säger Nils.