Gamla gravar blir askgravplatser

Sakta men säkert håller våra begravningsseder på att förändras. För den äldre generationen var graven ofta en väldigt viktig samlingspunkt. Varje söndag gick man dit och kom i håg den som dött, pratade en stund och såg till att graven hade blommor och såg vacker ut. Ofta var det kistgrav där kistan sänkts ned i marken. Numera är kistgrav inte en självklarhet och vi har mycket större möjligheter att själva välja vilken sorts gravplats som passar oss själva eller våra anhöriga.

– Yngre har ofta ett annat förhållningssätt till gravplatsen. För många som bor långt från den plats där den anhörige gått bort är det inte så lätt att ha en grav som ska skötas. Då fungerar kanske en askgravplats eller askgravlund bättre, säger Yvonne Josefson, kyrkogårds- och fastighetschef i Ulricehamns kyrkliga samfällighet.

Minneslunden, där askan sprids helt anonymt, är den billigaste formen av begravningsplats.

– Men själva idén med en minneslund är att man ska kunna gå in på vilken minneslund som helst i landet och ändå kunna sörja den som dött, säger Yvonne Josefson.

En askgravlund är snäppet över en helt anonym minneslund. Samtidigt som urnan med aska sätts ned i en marken, monteras en namnskylt upp på en minnessten bredvid askgravlunden. Namnplattan sitter i 25 år och därefter tas den bort. Par kan inte få välja att begravas bredvid varandra. Om de däremot väljer askgravplats finns en gravrätt på 25 år, som kan förlängas, och anhöriga och familjer kan begravas bredvid varandra. På gamla kyrkogården i Ulricehamn planeras både en askgravplats och en askgravlund.

– Vi har många vackra gamla gravstenar som inte klassas vid en kulturhistorisk inventering som tillräckligt intressant för att vara kvar på kyrkogården när gravrätten gått ut. Många är oerhört påkostade och det känns roligt att kunna återanvända några av dem till något fint, säger Yvonne Josefson.

Alla stenar kan omöjligt bevaras och alla stenar lämpar sig heller inte för att återanvändas, men ur miljösynpunkt är tanken på möjligheten att återanvända gravstenarna god. När gravrättstiden börjar gå ut kontaktas gravrättinnehavaren och får frågan i fall de vill förlänga tiden. Vill de inte det så får de antingen själva välja att ta bort stenen eller återlämna den till kyrkogårdsförvaltningen. Förr krossades alla stenar men nu tar man alltså vara på de stenar som går att återanvända. De slipas om och säljs på nytt.

– Kyrkogårdarna skulle bli gigantiskt stora om vi bevarade alla stenar. Vi måste också ta med framtida renoveringskostnader i beräkningen. Att ta hit experter som kan ta hand om stenarna är jättedyrt, säger Yvonne Josefson.

– Vi styrs av begravningslagen och begravningsavgiften, den skatt alla betalar och inte enbart medlemmar i Svenska kyrkan. Den skatten får enbart användas till de gravstenar som klassats med mycket högt kulturhistoriskt värde. Vill vi bevara andra stenar måste vi hitta något annat sätt att finansiera dagligt underhåll och eventuella renoveringar, säger Yvonne Josefson.

Kyrkogårdsförvaltningen har ingen laglig skyldighet att ta hand om några äldre gravstenar där gravrätten gått ut. Man följer kulturminneslagen och begravningslagen. I storleksordningen fem till tio stenar på varje kyrkogård har ett så högt kulturhistoriskt värde att man vid den kulturhistoriska inventeringen som utförs av Västarvets kulturmiljöenhet rekommenderar att man ska bevara dem där de står. Bland de stenarna som kan sorteras bort väljer förvaltningen ut vissa stenar för att ha som utsmyckning vid nya gravplatser eller minneslunder.

Under 2013 kommer även en gemensam kistgravplats på Vist kyrkogård och en askgravplats på Brunns kyrkogård att anläggas.