Flyktingfrågor fick förklaring
Det var i en så kallad interpellation till kommunstyrelsens ordförande som Mattias Josefsson (S) hade lyft ett antal frågor:
? Hur många flyktingar har Ulricehamns tagit emot sedan 2006?
? Vilka nationaliteter har vi tagit emot under denna period?
? Varför och enligt vilka definitioner har vi tagit emot flyktingar från dessa nationer?
Så här löd svaret från kommunstyrelsens ordförande Lars Holmin:
– 308. Så många flyktingar har Ulricehamns kommun tagit emot under perioden 2006-2010.
Ganska precis hälften av dessa var i åldrarna 20-64 år, medan 46 procent var 17 år eller yngre.
På frågan vilka nationaliteter som tagits emot blir svaret mer svävande. Först 2007 börjande nationaliteten på flyktingarna registreras.
Men det är knappast någon djärv gissning att tro att det under 2006 till stor del rörde sig om människor från Balkan, enligt svaret.
Under de följande åren, 2007 och framåt, är listan över länder och områden både detaljerad och ansenlig. Det är människor från bland annat Afghanistan, Irak, Iran, Jemen, Palestina, Ryssland och Somalia, som tagits emot i kommunen i egenskap av flyktingar.
Sett till andel är den största gruppen irakier, här handlar det om företrädesvis kristna irakier. Därefter följer statslösa palestinier, vilka är muslimer. Flyktingar från Iran och Somalia har också anlänt.
På frågan varför och enligt vilka definitioner kommunen har tagit flyktingarna är svaret att det stora flertalet haft skyddsskäl. Det kan vara Genévekonventionen, asylsökande som fått uppehållstillstånd eller kvotflyktingar, enligt Lars Holmins svar.
Mattias Josefsson var nöjd med svaret. I sitt efterföljande inlägg konstaterade han att människor inte frivilligt ger sig på flykt från det egna hemlandet. Det är inte med fri vilja man lämnar allt – trygghet, jobb, bostad, vänner – för att ge sig iväg i något som dessutom kan vara förenat med livsfara. Det är istället ett steg som rädsla och oro tvingar fram.
- Kan vi då ge dessa människor andrum så att de i någon mån kan återgå till ett liv så försöker vi göra det. Det kan kanske uppfattas som en liten gest. Men om det finns någon i denna församling som tvivlar på det rimliga i denna gest så tala ut nu, eller förbli tyst, sade Mattias Josefsson.
Ingen mer talare gick upp i talarstolen.
I interpellationen pekas på några olika grunder för flyktingstatus.
Genèvekonventionen är en sådan. Enligt denna räknas den som flykting som befinner sig på flykt från sitt hemland till följd av befogad rädsla för att utsättas för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning. Även kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en vis samhällsgrupp kan utifrån detta innebära flyktingstatus.
Även personer som löper risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan räknas som flykting. Samma sak om man som civilperson löper en allvarlig risk att skadas på grund av väpnad konflikt.
Personer som UNHCR har beviljat flyktingstatus och som lever i tredje land kan också räknas som flykting.
