Ett eldorado för fladdermöss

Dvärgfladdermus, gråskimlig fladdermus och nordisk fladdermus är några av de arter som observerats vid den inventering som gjordes i Ulricehamn i somras.

Enligt rapporten kan norra delen av Ulricehamn med Åsunden och Ätradalen mäta sig med de bästa fladdermuslokalerna i länet, nämligen Kinnekulle, Valle Härad och Hornborgarsjön.

Varför trivs de i Ulricehamn? Jo, därför att livsbetingelserna för fladdermöss är ovanligt bra i detta område.

Här finns sjö och rinnande vatten. Dessutom en lövskogklädd västsluttning. Sammantaget innebär detta en god jaktmiljö för fladdermus. Samt skydd och boplatser i hålträd och bebyggelse.

De flesta av regionens arter (12 av 15) förekommer inom ett litet och väl avgränsat område.

Området som framför allt undersökts sträcker sig från sluttningen öster om Falköpingsvägen via Lindängen och Ekhagen, kvarteret Syrenen och längs Borgmästaregatan norrut till Borgmästarhagen och vidare upp mot Hester och väg 40.

Några platser vid Ätrans utlopp samt kallbadhuset har också undersökts. Slutsatsen är att det för närvarande finns elva konstaterade arter av fladdermöss i Ulricehamns stad.

– Det är visserligen en mindre än vi hade innan den här rapporten skrevs, med det kvalificerar ändå Ulricehamn som en mycket bra fladdermuslokal, skriver Jens Rydell, som ansvarar för inventeringen.

– Jag anser att det är mycket viktigt att kontinuiteten av lövskog i norra delen av staden behålls, det vill säga att lövskogen får vara kvar i sin helhet.

Det är EUs artskyddsförordning som inventeringen grundar sig på. Fladdersmöss hör till de arter som enligt förordningen omfattas av det starkaste skyddet.

För att kunna följa förordningen krävs att man har kännedom om var de olika arterna håller till. Det är här inventeringen kommer in i bilden.

– Resultatet kan användas i samband med samhällsplanering. Ska exempelvis en detaljplan för nytt bostadsområde tas fram, är det viktigt att känna till om en sådan satsning riskerar att på ett negativt sätt påverka förekommande fladdermus, säger kommunekolog Peter Wredin, som beställt inventeringen.

Möjlighet finns visserligen att söka dispens från artskyddsförordningen. Enligt Peter Wredin krävs mycket starka skäl för att få sådan dispens. Alternativet är att vid byggnation eller andra ingrepp undvika miljöer där artskyddade arter är etablerade.