Ett bröst kommer lastat

En vårdinrättning ser ut på ett visst sätt. Den lukar på ett visst sätt och vi vet ungefär hur det kommer att gå till när vi kommer dit. När man ska på mammografiröntgen i en mobil enhet har man ingen aning om någonting. Så förväntningarna är inte särskilt höga när bilen kör in på parkeringsplatsen vid Tranemo läkarstation. Ett stort lastbilssläp, skinande blankt trots att det knappast är vackert väder, med flott budskap på sidan, skyltar om vart man ska ta vägen och slutligen en bred trappa som leder upp i vagnen. Väl inne konstaterar jag att det kunde ha varit vilket sjukhus, vilken mottagning som helst. Fast det luktar inte som ett. Inne i vagnen jobbar Mia Carlsson och Birgitta Ryrlén som också varit med och inrett den. De har varit med sedan den mobila enheten togs i bruk förra hösten och tar för närvarande en paus i det lilla rummet innanför mottagningen, de tre omklädningsrummen och röntgenrummet. Låter det stort? Det är det. Varmt, luftigt, vackra gardiner, björkmöbler och väldigt, väldigt högteknologiskt. Inte alls som jag föreställt mig alltså.

– Vi tar emot cirka 70 kvinnor per dag. Det är sex kvinnor per halvtimme och vi tar fyra bilder på varje. Sedan i somras har vi digitala kameror både i Borås och bilen och vi samlar alla bilder i ett datorminne som vi plockar med oss efter dagens undersökningar och tankar över i sjukhusets databas. Sedan kontrolleras bilderna av röntgenläkaren i Borås, berättar Mia Carlsson som är röntgensjuksköterska.

Lena Martinsson från Nittorp har åkt från sitt jobb i Gislaved för att göra sin hälsoundersökning.

– Att få åka hit är helt suveränt. Det är verkligen service. Det var inte alls som jag väntade mig, det var skithäftigt, säger hon när hon har låtit genomlysa sina bröst.

Hon syftar då inte på själva undersökningen, för den gjorde mindre ont än förra gången konstaterar hon, utan att få röntga sig i en högteknologisk buss.

Kanske gör den här nya röntgenutrustningen lite mindre ont när brösten röntgas, tror Mia och Birgitta. Den är nog lite snällare än den gamla. Annars gör det inte lika ont för dem med mycket fettceller i sina bröst som för dem med små fasta bröst. Hela bröstet ska in i mellan plastskivorna efter att sköterskorna gjort en snabb på titt behagen.

– Vi kollar hur de ser ut, om det kanske finns födelsemärken eller något sådant, berättar Mia Carlsson.

Det hela är över på några minuter och Lena Martinsson konstaterar att det hela inte känns särskilt konstigt, att stå där med brösten i vädret.

– När man nått den här åldern så är man inte så blyg.

Mia Carlsson trivs med sitt jobb. Det är en rolig patientgrupp och bra jobbarkompisar. Att åka runt i Sjuhärad är heller inga problem, det är bara roligt och patienterna som kommer är tacksamma för att de inte behöver åka så långt, berättar hon.

– Men skulle man bli återkallad av någon anledning så får man åka till Borås.

Första veckan i april är det ulricehamnskvinnornas tur. Då rullar mammomobilen in vid en av parkeringarna vid sjökanten.

– Förhoppningsvis kommer alla som blir kallade, säger Mia och Birgitta.