Regnet ligger tungt över Marbäck, men just som Hemglassbilen svänger in till sitt första stopp blir det uppehåll. Föraren Fanny Petersson hoppar ur och ursäktar att hon är sen, trots regnet har hon fått göra extrastopp under färden från Jönköping av folk som ville köpa glass.

– Det händer varje dag att någon stannar en längs vägen, särskilt när det är fint väder, säger Fanny Petersson och fäller upp bakluckan på lastbilen, så att kartan över glassutbytet syns.

Här finns glasstrutar och pinnglass från både GB, Fazer och Del Monte, men framför allt det egna märket, Hemglass. Är det soligt väder berättar Fanny Petersson att de säljer hur mycket isglass som helst. Men sol eller regn gör ingen skillnad för Fannys arbetsmoral.

– Oavsett väder är det superhärligt att få jobba ute.

Vi väntar ett par minuter, men här verkar det inte finnas någon glassugen kund. Vi hoppar därför in i skåpbilen och kör vidare.

Det är första gången Fanny Petersson kör den här rundan, mellan Jönköping och Ulricehamn. Att få se många nya platser är en klar fördel med jobbet.

– Man får se massa fina ställen, man kör omkring på landet mitt ute i ingenstans. Folk som handlar här vill handla, det är alltid glada miner.

Med hjälp av gps:en tar vi oss ut på landsvägarna, förbi bondgårdar och tillbaka in i samhället, där vi stannar i nästan varje kvarter. Trots att det är första gången Fanny är i Marbäck manövrerar hon vant den stora bilen på både små landsvägar och trånga villagator.

– Det var annorlunda i början, jag hade aldrig kört en så stor bil. I början var det stressigt att hålla tidsschemat, men alla är väldigt förstående om jag skulle bli sen.

Det är Fannys första sommar som glassbilsförare. I våras flyttade hon och hennes sambo till Jönköping, där Fanny fick syn på en annons från Hemglass hos Arbetsförmedlingen, och fastnade direkt.

– Jag tänkte väl lite som alla tänker tror jag, att det är ett drömjobb. Vi handlade alltid från glassbilen när jag var liten. Jag är även van vid servicejobb och älskar att köra bil.

Perfekta egenskaper för en glassbilsförare med andra ord. Efter ett par stopp bland villakvarteren får vi vår första kund. En man har sett oss köra förbi och kommer springande från sitt hus. Det är Lars Sjögren som vill köpa isglass.

– Vi har barnbarnen på besök, vi ska passa dem ett par dagar, berättar han och synar utbudet av isglass på den stora affischen.

Lars och Fanny diskuterar sorter en stund och han bestämmer sig till slut för glassen Rainbow. Fanny hämtar lådan från den stora frysen inne i lastbilen, och Lars Sjögren betalar och tackar för sig.

Vi hoppar in igen och åker vidare. Inför varje stopp trycker Fanny Petersson på knappen till högtalaren som skickar ut den välkända glassbilsmelodin. Redan vid nästa gata har melodin lockat till sig en familj, där systrarna Talia och Maria får köpa varsitt paket med vattenmelonglass.

Till nästa gata finns en anteckning på Fannys lista, om att här finns en kund som föredrar att handla genom fönstret på sitt hus. När vi saktar in på gatan öppnas fönstret och en äldre man beställer en låda med glasstrutar. Fanny förklarar att det är många som gör så nu under corona.

Som glassbilsförare lär hon snabbt känna sina kunder. ”Jag tar det gamla vanliga” är en återkommande fras vid stoppen.

– Folk vill gärna prata, många vuxna blir nostalgiska och berättar att de inte har handlat sedan de var små.

När alla stopp i Marbäck är avklarade tar vi oss till Ulricehamn, där vi redan vid första stoppet får besök av Toivo Hämäläinen som köper blandningen Mormors godaste.

– Jag har kvar glassbåtar från förra gången, berättar han.

Innan UT tackar för sig måste vi ju fråga vad glassexperten själv tycker om för sorter.

– Dubbellakrits och kärleksbåten. Jag brukade inte gilla lakrits men min chef sa åt mig att prova, och nu älskar jag det, säger Fanny Petersson.