Annons
Nyheter
Efter att ha bott 2,5 år i Sverige riskerar 15-åriga Dena och hennes familj i Blidsberg kastas ut ur landet, tillbaka till Bagdad i Irak.
– Det är som att skicka oss i döden, säger hon.
Nyheter • Publicerad 22 januari 2010
Hotas med utvisning. Ragda, Dena, Saly och mamma Suraz- Zakaria i Blidsberg är rädda att för vad som ska hända om de tvingas återvända till Irak. Deras pappa Amir vill av säkerhetsskäl inte fotograferas.
Hotas med utvisning. Ragda, Dena, Saly och mamma Suraz- Zakaria i Blidsberg är rädda att för vad som ska hända om de tvingas återvända till Irak. Deras pappa Amir vill av säkerhetsskäl inte fotograferas.Foto: 

Familjen sitter samlad i köket i lägenheten i Blidsberg. I ett angränsande, sparsamt möblerat rum sitter sjuårige Mohamad Yousif framför tv:n.

Barnens pappa Amir serverar kaffe. Sen slår han ut med armarna i en uppgiven gest och säger:

Annons

– I Irak jobbade jag för FN. Det var fråga om mat- och vattenförsörjning. Jobbet gick ut på att hjälpa civilbefolkningen.

– När jag nu är i Sverige efter att ha flytt undan hoten mot mig och min familj, vill de svenska myndigheterna skicka tillbaka oss. Det är obegripligt.

Det var av politiska skäl som familjen lämnade Irak. Amir jobbade tidigare som militär, men i samband med kriget bytte han sida och fick då jobb inom FNs Unicef.

Av säkerhetsskäl vill familjen inte uppge sitt efternamn. Amir vill heller inte bli fotograferad, av rädsla för att bli igenkänd. Särskilt som han även i Sverige har utsatts för hot.

Mitt emot honom sitter döttrarna Ragda, Dena och Saly. De berättar om sin skolgång i Ulricehamns kommun, om kompisarna och om vad de gör på fritiden.

–Vi trivs bra i skolan, säger Dena. Det funkar jättebra. Vi kan språket och har varit helt inställda på en framtid här.

– Beslutet att vi ska kastas ut känns så orättvist. Jag har upplevt ett kidnappningsförsök där vi bodde och har fortfarande mardrömmar som våldet.

Deras mamma Suraz-Zakaria säger inte så mycket. Men hennes tårfyllda ögon berättar desto mer.

Via vår tolk förklarar hon att hon inte bekymrar sig så mycket för egen del.

– Men jag är fruktansvärt orolig för mina barn.

Annons

Hon berättar om sin oro för att de ska drabbas av så kallade hedersmord. Efter att flickorna bott i Sverige är den risken stor, menar hon.

Hennes dotter Saly, 13 år, förtydligar.

– Vi har blivit svenskar. Skulle vi skickas tillbaka kommer det att bli till nackdel eftersom vi här har fått bo i ett demokratiskt land, där man får bestämma själv.

Familjen har blivit väl mottagen i Blidsberg. Barnen tar hem kompisar och även Amir och Suraz-Zakaria har ett umgänge.

– Då det var kallt för någon vecka sedan var det en som ringde på och bad mig om hjälp med att få igång bilen, berättar Amir med ett leende.

Han nämner sin frustration över att inte få jobba under den tid familjen ansökt om permanent uppehållstillstånd.

I november kom beskedet från migrationsöverdomstolen att inte bevilja prövningstillstånd på det tidigare avslaget på familjens ansökan om uppehållstillstånd.

Familjen har inte gett upp hoppet om att få stanna i Blidsberg, där de trivs och har etablerat en tillvaro. Familjen består av:

Ragda, 16 år. Går i dag årskurs ett vid Tingsholmsgymnasiet. Om utvisningsbeslutet säger hon: ”Jag är så besviken. Mina kompisar vill att vi ska få stanna. Men vad kan de göra?”.

Dena, 15 år. Går på Stenbocksskolan i Ulricehamn. Lider av posttraumatiskt stressyndrom. ”Skickas vi tillbaka är det som att sända oss i döden”.

Saly, 13 år. går på Ätradalsskolan i Timmele. ”Jag såg min kompis dödas vid vår skola”.

Mohamad Yousif Amer, 7 år. går i Blidbergs skola.

Amir, pappa.

Suraz-Zakaria, mamma.

Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons