Dubbelseger för landsbygden
Köande bilar, fullt på parkeringsplatserna, bara ett fåtal läktarplatser kvar... I runda svängar 700 åskådare plus ett 70-tal politiker, tjänstemän, vaktmästare, funktionärer... Om huvudämnena för kvällen inte hade varit nedläggning av flera kommunala verksamheter, skulle man nästan ha kunnat kalla det för en folkfest, det som arrangerades i Sporthallen i Ulricehamn i går kväll.
Aldrig tidigare har ett fullmäktigemöte lockat sådana publikmassor. Aldrig tidigare har fullmäktige flyttat till en idrottshall med läktare för att kunna svälja alla intresserade. Det var ett unikt tillfälle bara av den anledningen.
Och det blev ju dessutom något av en folkfest, för mötet som följde liknade inget annat och bjöd på två stora överraskningar.
När debatten om nedläggning av landsbygdsskolor drog igång inledde kommunalrådet Lars Holmin med att yrka avslag på sitt eget förslag i kommunstyrelsen. Innebörd: Inga skolor läggs ned. Ulricehamn är inte redo för så stora förändringar just nu, sa Holmin, och klargjorde mycket tydligt, att det är den oerhört kraftiga opinionen mot skolförslaget som fått honom, och andra politiker, att lyssna. Det vore dumt av politiken att inte hänsyn till det, ansåg han.
Detta yrkande slog för en stund undan benen för de partier som förberett ett anfall på bred front mot skolnedläggningsivrarna. Men de kom igen och en debatt som inte hade behövt bli en debatt, eftersom alla till slut röstade likadant, fortsatte i två timmar, stundom i ganska hätsk ton.
Varför kan vi inte kramas istället? undrade Matthias Nordgren (S) lite på skoj, men han hade ju faktiskt en poäng. Att det inte gick att få stopp på inlägg och replikskiften berodde troligen på att många hade förberett långa tal, och tyckte det kändes lite futtigt att gå från mötet utan att ha fått säga vad de trodde att de skulle behöva säga.
Som om inte det holminska avslagsyrkandet var nog, återkom han i nästa ärende, då det skulle beslutas om bland annat tre små förskolor – Grönahög, Älmestad och Trädet. Och även här gjorde han en helomvändning. De tre förskolorna togs ur förslaget – det blev inget nedläggningsbeslut.
Kvällen innebar alltså en mycket överraskande totalseger för landsbygdsborna och alla dem som kämpat för att ha kvar skolor och förskolor. Och att det är engagemanget och de omfattande protesterna som är orsaken till denna totala kursändring, det betonades av flera talare under kvällen.
Vad händer nu? Är skolfrågan helt död? Ja, för en tid är den nog det. I alla fall den del som handlar om nedläggningar. Men för hur lång tid är i dag omöjligt att säga. Holmin själv lovade inför alla åhörare att han själv aldrig kommer att lägga fram ett liknande förslag igen och därmed markerade han tydligt, att ingenting som kan väcka opinionen igen kommer att inträffa under denna mandatperiod.
Men samtidigt lever argumenten på något sätt kvar, de som använts för att motivera färre men starkare skolenheter. Kvalitetsaspekterna lyftes också fram flera gånger i debatten.
Så något kommer säkert att hända med de mindre skolorna, men då blir det kanske som många talare hoppades – en utveckling istället för en avveckling.
Men inte nog med detta. Politikerna hade även lyssnat på de ungdomar (och vuxna) som kämpat för att ha kvar Ungdomens hus på Nygatan. Det blir ingen flytt till Tingsholm.
Vad var det som slutligen fick den politiska majoriteten att ändra sig? Vad var den utlösande faktorn? Var det en plötslig insikt om att förslagen var politiskt omöjliga att genomföra? Att skolfrågan skulle fungera som ett blytungt sänke i nästa valrörelse? Kanske. Men för måndagskvällens alla vinnare spelar nog orsaken just nu inte så stor roll.
