Blues och gospel fyllde Ågården

RECENSION

Det publiken fick lyssna till var nämligen den på platsen mycket välkända sextetten Hill Blues Unit, med bland andra den lokale kulturpersonligheten Örjan Hill.

Det var sjätte gången som bluesbandet spelade i logen.

Denna gång var det dock en annorlunda konsert. Nu hade bandet sällskap av Boråskören Women Men.

Tillsammans hade man skapat programmet Coming Home, en föreställning som kom att utgöra en hyllning till gospelns rötter.

Med hjälp av eftermiddagens och kvällens konferencier, radioprofilen Mats Nilsson, och ett mycket informativt programhäfte fick publiken en god inblick i gospelns historia.

– Gospel är musik som påverkar hela världen, sammanfattade Mats Nilsson denna musikart som egentligen är det engelska ordet för det svenska evangelium, glatt budskap, med andra ord.

Nilsson nämnde även några framstående artister som gjort gospeln vida känd. Han namngav Aretha Franklin, Mahalia Jackson och Whitney Houston. Han kunde lika gärna ha lagt till Elvis Presley och Johnny Cash.

Föreställningen inleddes med några låtar av bluesbandet, därefter kom kören upp på scenen och sjöng några gamla gospelsånger, delvis till bandets ackompanjemang.

Varje sång och dess upphovsman, eller kvinna, presenterades av Mats Nilsson, som också satte in dem i sitt historiska sammanhang.

De sånger som valts till föreställningen kom att utgöra en bred mosaik över de skilda gospelstilarna, lugna och känsliga kontrasterande mot mera fartfyllda.

Några av sångerna är mindre kända för den stora allmänheten, medan andra är betydligt mer bekanta, främst måhända gospellåten framför andra Tanke my hand, precious Lord, som tolkades på ett finstämt sätt av kören.

Att välja ut godbitarna i föreställningen är inte det enklaste, med tanke på den genomgående mycket höga kvaliteten, men jag gör ett försök.

Den ovannämnda Take my hand precious Lord var förstås en höjdpunkt, men ännu mer njöt jag av Were you there (when they crucified my Lord), en sång som framkallade rysningar.

Sista låten Veil of Beulah, en ordlös melodi som nynnades fram av bandet och kören. Enligt upphovsmannen Little Brother Montgomery var det denna melodi som Jesus nynnade på sin väg till himlen efter korsfästelsen och uppståndelsen.

Hur som helst var det en gudomlig melodi.

Bra musik och skickliga sångare och musiker gjorde framförandet till en njutbar föreställning. Hill Blues Unit består av Kjell Ove Rudenvall, sång, Örjan Hill, piano, Christer Svensson, gitarr, Torbjörn Stenson, saxofon, Lars Mellqvist, bas, och Åke Göransson, trummor, alla skickliga och väl samspelade musikanter.

Kören, som Ulricehamnspubliken lärt känna vid flera julkonserter, gjorde också mycket väl ifrån sig, nu med en ny ledare: Mikael Svedberg.

En person ur kören vill jag lyfta fram speciellt, nämligen Helena Gunnervall. Hennes solo i I shall wear a Crown och hennes överraskande inhopp i slutlåten, där hon sjöng en vers ur Take my hand visade att hon är en soul-gospelsångerska av yppersta klass.

Den som missade lördagens båda föreställningar har möjlighet att reparera misstaget. Programmet framförs nämligen i Gustav Adolfs kyrka i Borås den 17 september.