Henrik Erickson: Biskopsvalet lärde mig betydelsen av att byta bubbla
Kanske har du sett nyheten att Skara stift har valt en ny biskop. Åke Bonnier lägger efter tolv år som biskop ned sin stav i september. Hans efterträdare heter Ulrika Fritzson och hon är den första kvinnan på posten någonsin, i just Skara stift.
Nästan lika ovanligt som att det är med en kvinna på biskopsposten är att en biskop väljs i den första valomgången. För att det ska ske krävs att minst 50 procent av elektorerna i stiftet röstar på samma kandidat. Det har tidigare inte hänt ”i modern tid” men hände nu när Ulrika Fritzson landade in på 50,4 procent redan i omgång ett.
En tredje ovanlig sak (om än liten i sammanhanget) med det här biskopsvalet var att UT:s chefredaktör, alltså jag, fanns med i den arbetsgrupp som förberedde utfrågningen av de sex nominerade kandidaterna. Hur det gick till är en lite märklig historia som startade en januarikväll på församlingsgården i Ulricehamn och ledde fram till en åtta timmar lång biskopshearing på Falköpings teater i mars.
Kort sammanfattat sökte stiftet en person som inte var engagerad i Svenska kyrkans värld, utan kunde se på biskopsuppdraget ur ett allmänt samhällsperspektiv. Mina inspel handlade bland annat om förmågan att möta media, om kyrkans engagemang i frågor som klimatkris, social utsatthet och landsbygdens framtid.
Som ickekonfirmerad och icke troende var det lite av en kulturkrock att stöta och blöta frågor med två präster, en kommunikatör i existentiella frågor och ordföranden i Svenska kyrkans unga. Det gav en inblick i viktiga termer som folkkyrka och hela Svenska kyrkans arbete med att inkludera sexuella minoriteter, för att ta två exempel.
Någon vecka efter att uppdraget är avslutat reflekterar jag en del kring veckorna med biskopshearingen. Mitt bidrag var mycket mycket litet i det stora hela – men det var ändå öppet och lite vidsynt av stiftet att släppa in någon ”utifrån”.
För egen del blev det tydligt att Svenska kyrkan inte är en helt igenom homogen organisation där alla tycker lika. Kyrkan brottas med sina samtidsproblem och måste hela tiden förhålla sig till samhällets omdaning i stort. I hur stor grad kyrkan ska anpassa sig efter samhället, eller samhället efter kyrkan, är en intressant fråga som faktiskt också biskopskandidaterna fick svara på.
I min roll som chefredaktör är det ett privilegium att ständigt få förflytta sig mellan olika samhällsfrågor och mellan olika grupper i samhället. Ena dagen vindkraft, andra dagen lokal politik. Tredje dagen ett möte med några av Svenska kyrkans skarpaste hjärnor och fjärde dagen en bondgård i bygden.
Efter biskopsvalet tänker jag att alla hade mått bra av en inblick i andra miljöer än de som de rör sig i till vardags. Mycket av fördomar, illvilja och faktiskt också hat föds i oförståelse och okunskap kring människor och grupper man inte vet så mycket om.
Även om du själv inte får möjligheten att vara med och jobba fram en ny biskop i närtid så är mitt råd att bryta dina bubblor och att du ger dig ut på okänd mark. Påsken kanske är en alldeles utmärkt tid för det. Flera lediga dagar och möjligheter att besöka en kyrka, en konstutställning eller ett idrottssammanhang som för dig är främmande.
Glad påsk till er alla – och lycka till med omvärldsspaningen.
