Oliver – en ny succé för Tingsholm

De två senaste åren har det blivit ganska rått och blodigt på scenen i aulan. Jack The Ripper i fjol har i år följts av ännu ett brottsligt Londondrama: Charles Dickens' Oliver Twist, som av Lionel Bart omvandlats till musikal. Texten har översatts till svenska av Ture Rangström.

Esteterna har gått lite längre än att bara spela musikalen rätt upp och ner. Man har passat på att betona att det barnslaveri som Oliver handlar om dessvärre inte är något som hör en gången tid till: många barn var illa även i dag, på grund av barnarbete, barnprostitution och trafficking.

Att många barn dessutom far illa i Sverige, mobbas i skolan och misshandlas ute i samhället togs också upp som ett memento när årets musikal presenterades.

Men nu till historien om Oliver. Ett barn föds i London, modern hinner få sin son till ett fattighus innan hon dör. Oliver tillbringar sina första år i fattighuset, men säljs till en begravningsentreprenör. Därifrån rymmer han och hamnar hos Fagin, en hälare och ledare för en ficktjuvsliga. Han åker fast, tas om hand av en rik man, men kidnappas igen av Fagins folk.

Men allt slutar väl, åtminstone för Oliver. Ficktjuvsligan sprängs, men Fagin uttalar de ödesdigra orden att det bara är att börja om på nytt. Fattiga barn och därmed potentiella medhjälpare kan han alltid rekrytera nya.

Det är en mäktig föreställning som esteterna satt upp. Många har varit engagerade både på scenen, i orkesterdiket och som mångahanda medhjälpare med kostym, scenografi och annat.

Föreställningen flyter på bra, med flera mycket goda rollinsatser. Visst brister det en del i sångerna, men det skall inte förta helhetsintrycket. Det är tragiskt, men med många humoristiska inslag.

Scenen befolkas huvudsakligen av synnerligen obehagliga personer, främst fattighusföreståndaren Mr Bumble (Linnea Nyberg) och hans argbigga till hustru (Gabriella Knutsson). Mördaren Bill Sikes (Victor Enander) är också en synnerligen skrämmande figur.

Huvudrollsinnehavaren Oliver (Emil Nyqvist) gör sin nedtryckta och mobbade figur på ett bra sätt.

Två av de allra mest framträdande figurerna är Nancy (Matilda Andersson) och, främst av dem alla: Fagin, som gestaltas på ett närmast professionellt sätt av David Fransson.

Som vanligt är det Jörgen Sandblom som svarat för den musikaliska ledningen. Ny som regissör är Jan Hermfeldt. Dessa båda utgör tillsammans med Monica Andersson produktionsledning.