Offrade en eftermiddag för kulturen

Det var torsdag eftermiddag, strax efter klockan fyra, och dagens övning inför årets uppsättning av Tingsholms vårblandning kunde snart börja.

Jag har under mina senaste fem år i skolan aldrig satt min fot på en körövning. På Gällstadskolan var jag med i kören enbart för att slippa lite lektionstid, men också för att jag gillade "Rock around the clock" ohälsosamt mycket. Snabbt insåg jag att Gällstads körövningar var INGENTING mot Tingsholms. Jag tvingade mina klasskompisar att sitta bredvid mig så jag inte skulle bli mobbad av alla bandnördar (som jag antog att det vimlade av där inne) och inte känna mig så utpekad. Egentligen kvittade det eftersom jag hade en gul skjorta på mig och syntes långa vägar, hur mycket jag än försökte förminska mig själv.

Först delades det ut nya notblad. Min klasskompis Ellen hade ingen ordning över huvud taget i sin notpärm, och det var inte det enda som var kaotiskt. Körledaren Jörgen stod framför gruppen, viftade lite med armarna, och helt plötsligt spelade orkestern och kören sjöng i stämmor.

Närsomhelst, mitt i en mening, kunde sången brytas (hur kan alla veta precis när man ska sluta?) för att ändra på någon detalj som i mina öron lät precis likadant som tidigare. Det var som om man tillverkade små pusselbitar av varje sång, som till slut lades ihop till en vacker bild; och jag förstod hur fruktansvärt mycket tid det låg bakom den kommande konserten.

Både Jörgen, kören och orkestern hade otroligt tålamod och engagemang, och jag måste säga att när de sjöng "Time to say goodbye" så rös jag i hela kroppen och det slog mig att tänk om de kunde göra den lika bra i körslaget så skulle de vinna hela skiten. Men det är inte körslaget som är målet. Målet är veckans konserter. Om ni vill se en föreställning som klår Andreas Johnsons mesiga kör med hästlängder, rekommenderar jag att gå på Vårblandningen. Den är väldigt bra – trots att "Rock around the clock" tråkigt nog inte är en del av innehållet.

Hanna Karlsson