Nutley tillbaka i bygden

Änglagård handlar inte bara om människorna. Det är lika mycket landskap. Det konstaterar Colin Nutley, tillbaka i Ulricehamn efter 15 år. När UT träffar Colin Nutley och produktionsledaren Petra Jönsson för första gången är det en vecka kvar till de första scenerna i Änglagårdsfilmen ska spelas in. De båda är i stan för att rekognosera.

– Det var något av en chock att komma tillbaka. Det är 15 år sedan och mycket har förändrats. Och jag hittar inte längre!

Därför har Roland Dalbro från Trädet kallats in som Änglagårdsguide. Han kommer ihåg varje scen, all rekvisita, vilka statister som var med och var samtliga scener spelades in. Tillsammans skrattar de åt minnet med råttorna som var med i en av filmerna. De minns hur råttorna fick målas för att få rätt färg. Roland minns exakt var råttorna hämtades och av vem. De skrattar gott åt hur rädd Jakob Eklund var för de små djuren.

Egentligen har Änglagårdsinspelningen redan börjat. För ett tag sedan var filmteamet i Berlin och spelade in Richard Wolff, alias Zac, hans tyska hem.

– Men det kändes inte som om vi gjorde Änglagård. Det kunde ha varit scener till vilken film som helst.

En annan känsla väntar Colin Nutley när han ska spela in de första scenerna i ulricehamnstrakten. Det är kallt och filmteamet inväntar gryning och skymning. Kyrkan lyses upp inuti så att man ska få intrycket av att något pågår därinne i bakgrunden. Colin Nutley går runt och ger instruktioner på engelska.

Mattias Remar och Kenn Arvidsson har fått i uppdrag att köra likbil fram och tillbaka några gånger framför Kärråkra kyrka. Det skyfflas på extra snö på vägen för att den inte ska se för smutsig ut. Ulricehamnsambulansen med förarna Fredrik Windell och Jörgen Setthagen har kallats in för att köra förbi kameran några gånger. Med blåljus.

– Det är väldigt enkelt att jobba ihop med militärer, poliser eller ambulansmän. De använder hjärnan, säger Colin Nutley och sparkar runt i snön.

Filmen ska ha premiär i jul. Änglagård är en typisk julfilm, så det var denna jul eller nästa, konstaterar Colin Nutley. Det är ett års hårt arbete, men det ska gå. När inspelningarna är färdiga i Ulricehamn för den här gången så blir det filmmusiksinspelning i Stockholm, inspelningsstart i Ulricehamnstrakten igen i juni, i augusti avslutas den och klippning och ljudpåläggningar påbörjas i Stockholm. Det ger Colin Nutley extra tid att få ihop den perfekta sammansättningen av skådespelare. Alla de tillfrågade skådespelarna har hittills tackat ja. Ulricehamnarna kommer att få se Sven Wollter, Maria Lundqvist, Jakob Eklund, Jan Mybrand, Rikard Wolff, Helena Bergström, Reine Brynolfsson med flera i stan i sommar.

– Alla skådespelare är så glada att få komma tillbaka. Det blir alltid en viss familjär stämning när man gör en film och allihop minns hur det var sist. Alla ser fram emot att få träffas här igen.

I måndags spelades de allra första scenerna in i Ulricehamns omgivningar. Men inga skådespelare fanns på plats.

– Nej, det är bara fordon som vi ska ha på bild nu, säger Colin Nutley.

Annat blir det i sommar då sommarscenerna ska börja spelas in. Och lite längre fram i vår börjar arbetet med att få ihop statisterna.

– Många av dem som var med förra gången är döda nu, men de som finns kvar ska förstås vara med. 15 år har gått så de har säkert ändrat utseende. När vi var i Berlin och man såg Rikard Wolf i kameralinsen såg man att han åldrats, men det glömde man snart.

Några frågor kvarstår. Ett antal inspelningsplatser saknas. Och några av de som förra gången ställde upp med hus och hem är inte tillfrågade än och några har inte sagt ja. Så nu pågår husletning för fullt.

– Jag har sett ett hus framför mig som jag skulle vilja ha. Ett omålat, lite schabbigt trähus som ligger i en dal. Jag letar också efter ett litet sågverk.

Och naturbilderna kommer spela lika stor roll i denna film som i de andra. För som han säger – filmen handlar inte bara om människorna utan också om den trakt som gör honom varm i magen när han tänker på.

För många år sedan var Liared hans sommarviste under flera säsonger. Det var där idén föddes till en Änglagårdsfilm en gång. Det hela började med filmen om Gerda Stomberg och hennes Liared i filmen Där rosor aldrig dör. Den psalmen har haft en framträdande roll i båda Änglagårdsfilmerna.

– Man kan säga att den psalmen går som en röd tråd i filmerna, berättar Colin Nutley.

Många av förebilderna till Änglagårdskaraktärerna återfinns i Liaredstrakten. En del av dem lever fortfarande och Colin Nutley funderar mycket över hur deras liv ser ut nu.

- Men mitt mål är inte att förödmjuka någon eller göra bort någon eller förlöjliga något. Jag är en mjukis som vill väl.

Colin Nutley funderar på premiären. Kanske ska den hållas i Ulricehamn?

– Jag minns när första filmen hade premiär. Jag tror det var två föreställningar och folk köade utanför för att få se den. Jag blir varm inombords när jag tänker på det.