Hanna Ekegren målar med händerna

Hon började att måla med händerna för att bli av med lite av perfektionismen.

- Jag kunde sitta och pilla i evigheter innan. Jag målade lite fotografiskt, säger hon.

Händerna blev ett sätt att befria sig ifrån kraven på hur måleri förväntades se ut.

- Att måla med händerna blir lite som att skulptera; det är en dimension till som tillkommer, säger hon.

Hanna Ekegren är uppvuxen i Ulricehamn, men bor numera tillsammans med familjen i Önnered i Göteborg. Hon jobbar till vardags som formgivare på Specsavers och målar på fritiden, men måleriet är mer än en hobby. Och målat, det har hon alltid gjort.

- Jag målar för att må bra. Om jag inte kunnat måla på länge blir jag rastlös.

Det finns en välkommen frihet i att måla när hennes jobb som formgivare ofta innebär deadlines som ska hållas och att andra människor ofta har starka åsikter om hennes skapande och om hur resultatet ska se ut. Måleriet är bara hennes.

- Om andra människor tycker om det jag gör, så blir jag glad, men om de inte gör det så gör det mig inte så mycket. Det viktigaste är att jag tycker om det.

Fast oftast gillar folk hennes verk. Hennes första utställning i Vadstena i höstas sålde slut rubbet. Hennes målningar är färgsprakande och glada. Ljusa.

- Ja, svarar hon lite eftertänksamt, de är ljusa, men för den skull inte ytliga. De har en tanke bakom. Jag målar oftast sådant som jag själv skulle kunna tänka mig att ha på väggen hemma.

Hur hinner man både jobba, måla och ha familj?

- Måleriet ger mig energi och har jag flow så går det ganska snabbt. Jag orkar mer när jag målar än när jag inte gör det. Oftast målar jag när barnen gått och lagt sig, trots att jag inte är någon nattuggla direkt.

Själva måleriprocessen beskriver hon som en slags inre resa. Ibland har hon en klar idé över vad hon vill göra, andra gånger börjar hon med en vit yta och målar, samt målar över tills hon är nöjd.

- Det är ett sätt att upptäcka vad mitt undermedvetna vill säga, ett sätt att lyssna inåt.