Eventuell mordgåta lockar till skratt
Till den 14:e Gällstadrevyn lyckades gänget i Kulpåscen att få till det man länge eftersträvat - en mordgåta. Hela andra akten är en sammanhållen historia om en lokaltidning och vad som händer när ny chef kommer och genomför radikala förändringar. Som krydda i hela den anrättningen finns misstankar om att ett mord har blivit begånget.
Vilken tidning det handlar om och hur det hela slutar skall naturligtvis inte avslöjas här. Kan bara nämna att den misstänkte är en omplacerad före detta sportreporter vid namn Fjäll Leifström.
Textförfattarna Marie Hultgren och Morgan Bodin har fått till en inte alltför komplicerad intrig och som bjuder på många tillfällen att motionera skrattmusklerna. En ovanlig inledning av själva handlingen visar på ett innovativt tänkande hos författarna och som lovar gott inför kommande revyer.
Före paus är det tradiotionsenlig nummerrevy med nio olika framföranden inklusive inledning och som vanligt blir det lite upp och ner när det blandas och ges ganska friskt. Numret där Björn Stenström dras med ett ovanligt viktproblem och söker hjälp hos bantningsexperten Morgan Bodin fick fram skrattårar hos undertecknad.
Mycket bra var också såpan Bonde söker... och där vådan av att gå fel i TV-huset gav många poänger.
Första akten avslutades med en titt på centralorten och det faktum att det där finns två större båtar och två konkurrerande och sjönära belägna besöksattraktioner. Även lokala politiker fick vara med i handlingen och som lök på laxen träffa en företagsam man från ett närbeläget samhälle. Mycket sång ingick också och där speciellt Cecilia Andén och Anna-Karin Johansson återigen får visa vilka sångröster de begåvats med. Numret känns dock något långt och hade kanske tjänat på att komprimeras något.
Tre nya ansikten finns på scenen i år - Helena Hagberg, Åsa Evertsson-Lind och Dennis Johansson. Nykomlingarna var inte speciellt blyga av sig och tog för sig riktigt bra. Helenas förklaring till hur hon kunde lämna ett låst rum i sista akten var en halsbrytare.
Sammantaget så är det här en mycket rolig och sevärd revy. Att den drog iväg över två timmar märktes aldrig förrän det var dags att stänga av tidtagaruret. Då måste man väl haft roligt?
