Tiden viktig – även för en motionär

När omkring 59 000 personer småhoppar på stället och flera tusen nervöskissar bland träden på den lilla kullen intill starten i dag är inte jag en av löparna. Men det är många andra, se namnen på sidan X, från trakten som knyter joggingskorna extra ordentligt och vätskeladdar in i det sista. Att springa, löpa, jogga är ett intresse som växt betydligt under de senaste säsongerna och bland annat syns det i alla motionslopp som snabbt slår i taket för antalet anmälda. Ytterligare en fingervisning om hur poppis det är att ge sitt yttersta i sällskap med några tusen andra deltagare är alla seedningslopp som växt fram under senare år, med ett bra resultat på ett tio kilometers lopp kan en löpare avancera i startfältet och få ett bättre utgångsläge när det verkligen gäller.

Själv är jag ingen löpare, helst ska det vara en boll i närheten för att jag ska få fart på benen, men fascinationen för de som springer fort och långt har funnits länge. En stor del av löpningens tjusning kontra övriga motionsidrotter är enkelheten att jämföra prestationer. Visst, det är lätt att jämföra kulstötningsresultat också men då har vi lämnat motionsidrotten. Världsrekordet på 10 000 meter bana är 26,17,53. Det ger en snittid på knappt 16 sekunder på 100 meter. Ett tempo som jag inte orkar hålla i mer än i 200 meter. Plötsligt blir det väldigt påtagligt hur enormt bra tränade de allra främsta är.

Den hittills bästa segertiden på Göteborgsvarvet är 1,01,10 inte någon av alla deltagare från Ulricehamn och Tranemo som springer varvet i dag kommer kunna mäta sin tid med den prestationen men ändå är alla som springer i mål vinnare. De har satt upp en målsättning med sin träning och genomfört den. Dessutom kan de alltid jämföra sin tid med den de hade förgående varv eller får på nästa varv. För visst spelar tiden roll - även för en motionär.