Spännande vision om kommunkultur

Då gäller det att skolan rent allmänt får tillräckliga resurser, att lärarna får ägna sig åt undervisning medan annan personal får ta över allt annat som i dag åligger lärarna.

Det blir säkert bra, tänkte jag, och i detta avseende borde väl alla partier ställa upp. Det är ju så att alla talar om hur viktig kulturen är, både för den mänskliga utvecklingen och för en kommuns tillväxtkraft.

Att det inte sällan stannar vid ord är dessvärre ett oomkullrunkeligt faktum i Ulricehamn.

Vi minns hur det var när den styrande majoriteten var helt överens om att ett kulturhus skulle byggas. Av detta bidde inte ens en tummatott.

Musikskolan var en gång även dansskola, och det har talats om att utveckla den till kulturskola. Blir det något av detta? Det blir nog att citera doktor Relling: "Fan tro det!"

Och nu gäller det biblioteket. Skall detta drabbas av samma öde som kulturhuset? Har det lagts på is, eller, om man så vill, fått vänta på grund av en extra ishall?

Så kommer då den stora frågan: Hur skall Gulli Håkansons vision förverkligas i realiteten?

Kultur kan vara vad som helst. Gäller det att få in en kultiverad samtalston i kommunala beslutsorgan och förvaltningar?

Vår demokratiform är en viktig del av vår kultur, likaså vårt språk, som i vissa skolsammanhang lämnar en hel del i övrigt att önska.

För det kan väl inte vara så att Gulli Håkanson efterlyser de sköna konsterna i all kommunal verksamhet?

Har hon tänkt sig fullmäktigeinlägg i versform eller kanske framförda sjungande?

Det kan förhoppningsvis inte vara så att beslutsfattarna skall ägna sig åt att göra tavlor; sådana har vi haft nog av. Tvärredsaffären är till exempel inte glömd.

Bernt Carlsson