Annons
Nyheter

Om tandtråd och tidsbrist

– Hade du några hål, pappa? Femåringen och treåringen hoppade i hallen av nyfikenhet när sambon kom hem från tandläkaren. Han böjde sig ned för att knyta upp skorna.
Nyheter • Publicerad 27 mars 2011

– Ja, jag hade faktiskt ett.

-VA? Jag studsade upp från soffan. Det här var sambons första hål och han är fyrtiofem år.

Annons

– Det kommer att kosta tusen spänn att laga, fortsatte han.

Det var ju inte så roligt. Hål i tänderna och hål i plånboken är liksom synonymt. Eller det omvända. Skral ekonomi ger dåliga levnadsvanor som leder till hål i tänderna. Ändå kunde tandsköterskan i mig inte låta bli att känna skadeglädje. För hade hon inte predikat om tandtrådens betydelse, kanske? Och vad hade sambon svarat?

– Jag har så glest mellan tänderna. Tandtråd är överskattat.

Tandsköterskans segertriumf kom dock av sig när jag erinrade mig att jag själv inte brottats med den vaxade tråden sedan jag var hos tandhygienisten senast. Och det var inte i torsdags. Jag minns hur jag satt där med en grön pappersservett under hakan när hon upplyste mig om vikten av att rengöra tändernas approximalytor. Går bra för dig att säga, du rosenkindade tjugoåring, minns jag att jag tänkte. Vänta bara tills du själv blir morsa. Då ska du få se hur mycket egentid du får.

Det är allt en "egen" tid, denna småbarnstid. För när bordet är torkat efter kvällsmaten (och inte minst golvet), treåringen har fått sin astmamedicin, bebisen har fått bröstet, femåringen har fått rätt i fråga om vilket nattlinne hon ska ha, mamma har fått tre stressrelaterade vansinnesutbrott och pappa har fått nog och gått ner i källaren är "superflossande av interdentalutrymmena" inte det jag närmast tänker på. Om sambon och jag trots allt lyckas falla in i romantisk stämning när grynen somnat så skippar vi tandtråden. Då tar vi istället upp kärlekstråden där vi slutade sist. Sen får tandhygienisten säga vad hon vill.

Att få det så kallade livspusslet att gå ihop är väl ett problem som de flesta småbarnsföräldrar brottas med. Samtidigt som det är bra med RUT-avdrag och matkassar framkörda till dörren av käck firma, så bor en tragik i det faktum att man inte hinner med sig själv, sin familj och sitt hem. Vart ska det barka hän, liksom? Snart kommer det väl en tandhygienistbuss inrullande i kvarteret på kvällen och erbjuder tandborstning av mina barn?

Monica Rydh

Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons