Livet är fullt av bra historier
Det är fint för det går att åka ganska fort runt i min storleksmässigt högst mediokra trädgård. En och annan gång har jag tagit kurvorna på två hjul för att komma ur det där gräsklipparträsket så fort som möjligt. Det har visat sig vara mindre effektivt eftersom klipparen dör varje gång jag lättar från sitsen. Dessutom blir jag av med en bit av pälsen varje gång eftersom jag fastnar med håret i syrénbusken varje gång jag kör förbi. Men det blir fint på vintern när fukten och kylan gör att det ser ut som att det sitter väldigt smala istappar i buskens grenar.
Hur som helst så fick det här gräsklipparåkandet ett abrupt slut sist det föll på min lott att korta gräset. När jag skuttat in i garaget över den något höga tröskeln visade det sig att jag glömt att hissa upp själva klipperiet. Väl inne i garaget, på golvet, låg en röd, lurvig matta från Ikea som väntade på att få komma till tippen. Vroooom, sa det. Gräsklipparen stannade och började ryka. Garagegolvet fylldes med rött ludd.
Mattan är numera en välklippt historia. Jag och sonen har ytterligare ett minne att lägga in i den gemensamma boken av roliga händelser. Han satt nämligen inne och tittade på tv och undrade vad det var som lät så illa i garaget och kom springande.
Maken är ett steg närmare självgående gräsklippare och jag själv fnittrar fortfarande när jag tänker på allt ludd på garagegolvet. Så det kan gå?
Det fina med hösten:
– Var är hösten? September ska väl vara höst? Inte sommar? Inte ens träden är gula än. Suck.
Det konstiga med bananflugor:
– Det forskas en del på bananflugor. Behövs det fler, kan jag donera några miljoner. Trots fällor och jakt med dammsugaren blir de bara fler och fler.
Höstens farväl:
– Den lilla vita bilen är borta. Det var tufft att säga hejdå efter så lång och trogen tjänst. Fördelen är att jag inte längre behöver termobyxor i september. Finemang!
