Kultur på ålderns höst

På min födelsedag infann jag mig på Cigarrmagasinet i staden för att spela på hästar. Det gick käpprätt åt skogen, vilket resulterade i att jag hastigt gav upp den enkla formen av kultur som travtippning innebär.

Istället frågade jag mig själv: ”Vad gör en gammal dam som mig, när hon känner för att ägna sig åt kultur?” Svaret på den frågan, mina kära vänner, ägde inte jag, utan jag sökte svaret hos mer erfarna utövare. Närmare bestämt min käre farmoder och dennes väninna, vilka har en aning mer livserfarenhet än undertecknad.

Oj, så svårt det blev att finna kulturella ting i vardagen för de två damerna! Uti landsbygden är det inte lika simpelt att finna saker att ägna sig åt som det är i staden där utbudet sannolikt är större. Damerna inom landsbygdsområden uppskattar gärna en god promenad, vilket jag prövade på vad som torde ha varit den lerigaste och blötaste dagen i mannaminne. Inte hann jag blicka ut över den vackra terrängen då jag i all hast försökte att ta mig in i stugan igen för att inte bli alldeles fördärvad. Ack, vilken vedervärdig förkylning! Utbrast jag samtidigt som jag började fundera på hur mycket snor en mänska kan rymma.

Nästa uppslag var att dona i trädgårdens gröna tuvor. Inte en enda blomma fann jag då jag påtade på alla fyra. Det var inte det minsta rogivande, då jag nödgades leta reda på diverse redskap för att få bort löven för att ens kunna kasta en blick på "gräsmattan" därunder, fylld av mossa och förmultnat gräs. Sedermera visade det sig att man var tvungen att kunna plantera på ett propert sätt, och inte bara med våld fösa ned växterna i den uppluckrade jorden.

De unga damerna sade senare också att en syjunta, det är roligt på riktigt. Där träffar man väninnorna, äter sju sorters kakor med alla dess tillbehör samt ordar om allt mellan himmel och jord - men sydde, det gjorde man knappast. Jag ansåg att den formen av äldre kultur, den passade mig perfekt. Om det är någon som är intresserad av att dinera med en äldre ungdom, tveka inte att höra av er via postservicen. Sådana dära nymodigheter som e-brev, det förstår jag mig icke på. Dessutom är det nog endast en kulturell fluga, som ungdomarna får hålla på med bäst de vill.