Kränkning i skydd av demokrati
Följaktligen har alla rätt att säga, skriva, rita och tycka vad som helst. Detta har tagit sig en del anmärkningsvärda uttryck. Vi minns Konstfack, där en buss demolerades, en annan som spelade psykiskt sjuk. Det uppskattades inte av alla, milt uttryckt.
En som utnyttjat sin rättighet, med närmast svåröverskådliga följder som resultat, är Lars Vilks. Han beskrivs som konceptkonstnär, konstkritiker, filosofie doktor i konstvetenskap, författare och debattör.
För fyra år sedan ritade han en bild av profeten Muhammed som rondellhund. Bilden publicerades i Nerikes Allehanda.
Syftet med publiceringen var att illustrera en artikel om yttrandefrihet.
Nuförtiden tycks många av en eller annan anledning känna sig kränkta. Man får inte använda vissa beteckningar på folk. De som förr kallades negrer eller zigenare har fått nya beteckningar, eftersom de gamla orden numera anses kränkande.
När Vilks teckning publicerades blev den stora gruppen muslimer så svårt kränkta att tecknarens liv hotades. Nu har han ständig livvakt, givetvis på skattebetalarnas bekostnad.
Visst skall man fritt få uttrycka sig, men vad tjänar det till att som i det här fallet medvetet kränka en stor religiös grupp? Har han med detta på något sätt utvecklat den svenska demokratin, eller har han bara med buller och bång slagit in en redan vidöppen port? Kanske var det enbart publiciteten som lockade.
Han var inte ens först med sin nidbild av profeten. Det var en dansk tecknare, som även han numera lever under dödshot.
Jag tror inte att någon tidning skulle publicera karikatyrer av afrikaner, romer eller judar. Det skulle verka alltför kränkande, men Muhammed, som ingen ens har sett, tycks gå bra, allt i den grundlagsskyddade tryckfrihetens namn.
Bernt Carlsson
