Ishallen ny stjärnsmäll

Lägsta anbud låg 8 000 000 kronor över budget och det för ett bygge som är sågat med grunden redan innan första spadtaget. Självklart så kan det inte vara lätt att försöka gå vidare när det krävs en 30–procentig ökning av anslaget för att ro det hela i hamn. Och då är det ändå inte en spänn över till de oförutsedda utgifter som alltid kommer när det handlar om byggnationer genom anbudsförfarande.

Man kan ha många synpunkter på hur våra politiker sköter sig men i det här fallet så lider jag faktiskt lite med dem. I alla fall om jag har uppfattat saken rätt. För när det gäller att anslå pengar till en investering så måste det ju finnas ett underlag som de beslutande har att luta sig mot. Nu visade det sig att i det här fallet så nådde räcket inte mycket högre än till knäna. Om ens dit.

Ingen kan väl begära att våra folkvalda skall sitta inne med de kunskaper som krävs för att man under sittande möte i fullmäktige eller kommunstyrelse skall kunna avgöra om en kalkyl rörande ett ishallsbygge är realistisk eller ej? I alla fall är inte jag beredd att kräva att Lasse/Matte skall avgå för den här saken.

Däremot så är min förundran enormt stor över tjänstemännens agerande i den här frågan. För det är politikerna som ger tjänstemännen uppdrag att ta fram underlag inför besluten. Lekmännen ber experterna alltså ta fram så exakta siffror som möjligt för att sedan kunna avgöra om man vill satsa de nödvändiga pengarna eller ej. När det gäller den nya ishallen så gick räknemaskinen sönder. Eller om katten spydde på en del av pappren, som sedan kastades. För på annat sätt går inte att förklara hur man kan räkna fel på 30 procent. En snickare med tre års yrkesvana hade kunnat göra en bättre kalkyl.

Förklaringen från en av tjänstemännen var att man använt en gammal kalkyl och med facit i hand så skulle det gjorts ett bättre förarbete. Vad är det för skitsnack? Det är väl inte när facit finns tillgängligt som experterna behövs – det är när allt svävar och flyter som sanningen skall fram.

Det har betalats en hel del pengar till en konsult eftersom man inte var helt säkra på att den kompetensen som behövdes för projekt Lassalyckan fanns i de egna leden.Uppenbarligen så fanns den inte heller hos konsulten. Snacka om bortkastade pengar.

Nu är det bara för de styrande att börja skala bort det som går för att få ner den totala kostnaden. Hur många tror att man lyckas utan att det går ut över kvaliteten?

Mitt råd är – ta ett beslut om att bygga eller ej och fullfölj sedan detta. Men gör det fullt ut! Har vi inte råd så bygg inget missfoster som ingen vill ha. Eller tvärt om – skall det byggas så gör det ordentligt!

Leif Fjellström