Hellre sandslott än luftslott

Jag tittar igen och får se mina fötter. De är inte sandalprydda och sanden är inte varm. Fötterna är iförda gummistövlar och sanden är grovkornig, kall och blöt. Det blåser snålt på lekplatsen i Villastan. Jag försöker tänka att regniga tisdagar också är livet när jag puttar fart på mina döttrar som gungar.

Ibland suger barnlivet svettiga träbollar, det är inte tu tal om den saken. Det är bara det att det är lite tabubelagt att erkänna det. Maria Montazami har förvisso fyra barn, men hon har ju haft glamouren som ständig följeslagare. Det måste ju ha hjälpt upp hennes regniga tisdagar. Själv kan jag för tillfället inte hitta någon glamour i mitt liv om jag så letar med mikroskop.

Det sägs att man ska ta hand om sig. Jag har en bok som handlar om hur man ska vårda sig som nybliven mamma. Visst är det bra med inspirerande bilder, men man blir faktiskt mest arg och trött när man läser boken. Vem har strukit alla de sommarsvala skjortorna som mammorna envisas med att ha på sig? Och vem tillreder baguetterna med kycklingfilé, soltorkade tomater, sparris och pinjenötter som författaren tycker att man bör skölja ner med kiwismothies? Och när fan ska man hinna sitta i lotusställning och meditera? Är förresten mammorna på bilderna ens mammor? Solbrända artonåringar med tvättbrädemagar poserar med bebisarna i nybäddade, vita sängar. Boken skapar troligen mer stress än den reducerar.

På nätterna drömmer jag ibland att jag sitter uppflugen på en barstol med en drink i handen och jammar med vänner till långt in på småtimmarna. Det händer att jag drömmer att jag pluggar och sitter och svettas över en tenta eller att jag springer i en korridor med en pärm under armen, på mitt hektiska, men stimulerande jobb. Jag drömmer om allt som inte är sant för tillfället, skulle man kunna säga.

Men var sak har sin tid och jag skulle inte vilja byta med Maria Montazami. Aldrig att jag skulle ligga på ett gym och slita för ett sexpack till priset av att någon nanny fick passa mina barn. Hellre busar jag i hundratals regniga tisdagar på lekplatsen i Villastan. Det bygger också muskler- men framför allt – starka band till familjen.

Monica Rydh