Goda grannar

Vi hade flyttat från en lägenhet i Jönköping. Trots att längan hyste hundra hushåll kände vi ingen där. Anonymt slank man in i sin trappuppgång. Ibland kikade man nyfiket i dörrögat för att se vem som klampade i trapphuset. Familjen träsko? Trebarnsfamiljen som bodde ovanför oss gick nog i träskor året om. Det enda jag saknar från jönköpingslyan är utsikten. Vi såg Visingsö från köksfönstret.

Men Ulricehamn är inte fy skam det heller. Sambon menar att man har sjöutsikt från nedre Villastan om man står på hustaket. Han vet väl, för det är han som bättrar på nätet som hindrar inredningsintresserade kajor från att sno skorstenen. Jag njuter av vattnet på mitt sätt. Stegen styr ofta mot kallbadhuset. Ibland går jag över bron för att läsa restaurangmenyn. Det låter ju gott, tänker jag. Sedan går jag hem och äter falukorv. Nej, mammapengen blir man inte fet på. Däremot kan man bli fet av ett alltför flitigt intag av falukorv.

Som nybliven husägare gick det inte att vara anonym längre. Här gällde att göra ett gott intryck hos grannarna! Det sprack nästan på en gång. En dag hade jag låst ute mig och min förstfödda. Sambon skulle inte komma hem från jobbet i Jönköping på flera timmar. Skamsen bad jag grannen om hjälp. Eftersom balkongdörren var öppen fanns möjlighet att ta sig in via stege och låsa upp inifrån. Min dotter, som var extremt mammig på den tiden, accepterade inte att morsan skulle upp och göra akrobatkonster på nån stege. Så grannen ställde upp. Svingade sig över balkongens glasräcke däruppe, tog sig in i vårt kolossalt obäddade sovrum, ner till första våning och låste upp. Tack för den insatsen, Rolf! Det finns klara fördelar med att känna sina grannar.