Från Dalstorp till den stora scenen i Solna
Det garanterat första gången i världshistorien som detta händer. Och kanske sista. Självklart ska jag vara på plats och berätta om detta för UT:s läsare och de andra stolta dalstorpaborna.
Ja, hur kunde det bli så här? Emil Gullhamn, Sebastian Hallifax och Stefan Örn samtidigt på Friends arena? Behöver jag säga att det även för undertecknad känns märkligt att se den där lille pojken som växte upp tre hus från mitt eget barndomshem på en gigantisk arena mitt i huvudstaden? Och visst funderar jag över hur det kunde bli så här. Det är så många personligheter från Dalstorp som just nu gör sig ett namn på sin kreativitet. Visst är det lite underligt att ett samhälle på cirka 800 invånare kan fostra så många kulturarbetare? Kanske är det en slump, eller så är det den omtalade tråkigheten som finns på landet. Eller så är det bara mantrat ”ska det bli nåt gjort, får man göra det själv”. För det finns varken fritidsgårdar eller konserthus på vischan. Inga butiker där man kan köpa en chai latte, eller ens en smoothie i plastglas med sugrör.
Det är ganska glest mellan affischerna för särskilda arrangemang som riktar sig till ungdomar. Däremot finns det eldsjälar som har ett finger i varje förening och som vet hur man får saker att hända. Det är bara att ställa frågan till första bästa man möter ”vet du vem som kan få igång elljuset i Tresvängen (ortens oändligt långa skidbacke)?” Så får man svar. Sen hänger man i tills de där lamporna lyser. Så var det med konstgräsplanen. En eldsjäl födde idén och tillsammans med andra handlingskraftiga människor kunde den invigas förra året. Det är slöseri med tid att sitta och vänta på att nån annan ska fixa åt en. Det är bara att hänga i och inte ge sig. Kanske är det tankesättet som präglat Emil, Sebastian och Stefan? Att det är bara att kämpa tills man är framme. Ikväll vet vi. Fast jag tvivlar på att nån av dem har en vinst ikväll som ett verkligt mål. För i mål kom de för flera veckor sen, när de tog sig till final. Nu tar Sveriges musikvärld emot dem med öppna famnen. Vad mer kan man egentligen önska sig? Och i Dalstorp är vi lite bättre än alla er andra just nu. Bara så ni vet!
