Fascinerande djur i bur och i spalter
Nu agnade jag väl inte så värst mycket. Det skötte en stabil man med stor galonhandske. Jag väntade nog mest. Mitt intresse för fiske har avtagit sedan jag var ung.
En liten gnista tändes ändå i mig då de första burarna skulle upp ur vattnet. Jag antar att det här är något nedärvt genom generationer. Att fånga, jaga och bärga byten.
55-åringar, 37-åringar och barn, som min femårige son, tindrar alla lika mycket av att fånga något levande. Nu har jag bara söner men jag tror inte att det har med kön att göra. Kvinnorna i sällskapet var lika tindrande när en baddare kravlade hjälplös i någon av burarna.
På tal om djur så har vi lokaltidningar ett speciellt förhållande till djur. När det ska skämtas om lokaltidningar så handlar det inte sällan om bortsprungna katter och förrymda kvigor. Av någon anledning så är det också fler djurhistorier sommartid.
När vi tittar tillbaka på årets sommar så slår inte lustiga djur-indexet i taket. En bortsprungen katt, två nedsjunkna hästar, en kalv i gödselbrunn, en simmande kossa och en rätt seriös historia om framtidens fiske i Åsunden är vad vi fått ihop.
Förstå mig rätt nu. En häst som fastnar i ett kärr är ingen lustig historia men det är en sådan historia som folk kan göra sig lustiga över i akt och mening att förminska värdet av det som en liten tidning rapporterar om.
Personligen tycker jag att det är en styrka att vi rapporterar om stort och smått och jag tror att ni som läsare är med på tåget. Att ni märker skillnad på när det är allvar med bett i texten och när vi gör saker med glimten i ögat.
