Ett bra kalas

Dessutom hade femtioåringen som vi firade inledningsvis dragit ut oss på en mycket långt tipspromenad, vilket var mycket bra. Att sitta still är den nya rökningen.

Jag tror det var strax efter desserten som födelsedagsbarnet gick runt med lotterna. Han skötte själv dragningen och började med en nitlott.

– Den förste som inte har vunnit något är nummer fem, sa han.

Alla såg sig trevande omkring. Till sist vinkade någon med handen.

– Jaha. Då har inte du vunnit något.

Vi fortsatte sedan konversationen men min bordsgranne fettforskaren ville varken säga bu eller bä till kolhydrater. Sådana är ju forskare. Allt vi kunde enas om var att socker är farligt och motion med all säkerhet bra, vilket kändes lite utslätat. Tack och lov var bibliotekarien mer kategorisk.

Sedan drog födelsedagsbarnet en vinstlott.

– Vår första vinnare är nummer arton. Nummer arton.

– Det är jag, hördes långt bak i rummet.

– Du har vunnit den här muggen som vi köpte i Italien sommaren 2003, sa födelsedagsbarnet.

Jag kom att prata med bibliotekarien om nya bibliotek, som nu för tiden tydligen inte ska innehålla så mycket fysiska böcker men desto fler evenemang.

Jag kan ha blivit lite upprörd. Jag kanske till och med använde en svordom. I all fall sa jag att folk kanske inte kommer läsa så mycket fysiska böcker i framtiden men det gör ju stora bibliotek ännu viktigare.

Det var då jag vann bilvaxet. Efter att ha hämtat mitt pris fortsatte vi prata.

– Mitt andra problem med nya bibliotek, sa jag, är att de ska vara mötesplatser. Man ska dansa och hålla föredrag och pyssla och allt möjligt. Men det är ju också helt fel. Biblioteken är den sista sekulära introverta fristaden i ett annars allt mer stirrigt samhälle, sa jag.

Mest för att få igång en diskussion. Men till min förvåning höll hon med mig. Rakt av.

När jag sedan skulle gå hem från kalaset glömde jag bilvaxet.

Men det gjorde inget för jag brukar ändå inte vaxa bilen.