Det älskade klädmodet

Säkerligen är detta mode av stort intresse. Tyvärr måste jag meddela att jag inte tillhör dem som fascineras av detta. För mig är en skjorta en skjorta, ett par jeans ett par jeans, en kostym...

Att ändra på någon liten detalj i kragstorlek, byxvidd, en lapp på jeansfickan, är det något att komma med?

För mig är, tyvärr måste jag väl än en gång tillägga, modeskaparna en grupp lurendrejare som lockar dem som vill vara inne att köpa nya kläder innan de gamla på minsta sätt är utslitna, allt för att tjäna pengar.

Ibland undrar jag vad det är för slags människor som fullständigt betagna betraktar de spektakel som går under namnet modemässor. Osökt faller mig sagan om Kejsarens nya kläder i sinnet.

Är det förresten som redan kejsar Neros gamle vän Petronius konstaterade och Luther sedermera tog till sig att "världen vill bedragas"? Det förefaller inte bättre.

Ordet "tyvärr" ovan använder jag för att jag förstår att jag egentligen missar något som anses vara väsentligt. Jag hade väldigt gärna velat vara med i gemenskapen.

Utslitna förresten! Har det någonsin existerat ett så idiotiskt mode som att sälja halvt utslitna jeans, ju trasigare desto bättre? Jag föredrar att slita ut mina kläder själv, inte betala ett högt pris för en sekunda vara!

Jag hörde en gång Henning Mankell, en u-landskunnig författare, säga att det för fattiga afrikaner var viktigast att ha hela kläder. Och så kommer de till vårt rika Sverige och får se alla trashankar. Vad skall de tro?

En annan sak som retar mig i detta sammanhang är att se alla proffsmodellers uttråkade ansiktsuttryck där de vandrar fram på den så kallade catwalken iförda allehanda underliga kläder. Det sägs att detta att nollställa ansiktet är till för att kläderna, inte modellerna skall framhävas.

Ack ja! Ur led är möjligen tiden!

Bernt Carlsson