Det här lät som musik...
Totalt gör man tre föreställningen. Premiären torsdags följdes av en andra förställning i går fredag och på söndag blir det final.
UT:s recensent, Linn Kjöllerström, tyckte så här om det hon fick se och höra:
RECENSION
” Det hinner inte bli mörkt i salongen innan ridån går upp. Längst fram på scen står Gerd Bygård. I handen håller hon ett klangspel. Försiktigt klingar hon fram melodin på Do re mi. När hon är färdig börjar hon sjunga, och kören, som stått bakom henne hela tiden, följer efter. Jag ser nunnor, kvinnor med förkläden och män med röda hängslen, och förstår att det ikväll kommer att bli en show med stor variation. I vänster hörn står ett enormt gökur som jag antar kommer att få en större betydelse under de timmar som följer.
Senare får publiken äntligen se vad som gömmer sig bakom konstverket, En gök, som spelas av Åsa Evertsson Lind, tittar fram. Hon presenterar sig som kvällens gök och att det är hon som ska leda oss igenom showen.
En kvartett av nunnor sjunger om problembarnet Maria som i en svensk översättning blir en väldigt rolig historia, och därefter kommer tre munkar iklädda knälånga beiga kåpor, och framför Då tar vi tagelskjortan på. Med mycket text och härliga skratt från publiken lättar de upp stämningen. Duon Christhina Kjöllerström och Gerd Bygård sjunger I have confidence och Rolf Engqvist och Elisabeth Blomberg dividerar om hur gamla de är i låten Jag är 16 fyller snart 17. Tre körlåtar avslutar den första akten, och göken kör ut publiken från salongen.
I andra akten får de närvarande reda på att det kommer att bli Melodifestival. Konferenciererna är Christhina Kjöllerström och Matts Lundgren. Första bidraget är Sixteen tons. En manskör tar plats, och à capella framför de låten med storslagen kraft och energi som får publiken att verkligen vakna till. Låt nummer två, Från Djursholm till Danvikstull, framförs av en mindre del av kören och solisten Staffan Bäck. Han gör en fantastisk version där varenda ton träffar mitt i prick. Christhina Kjöllerström äntrar scenen, den här gången som solist. På ett medryckande och självsäkert sätt får hon publiken att rocka loss till Duffys stora hit Mercy. Friedrich Baihofer och hans ukuleleorkester tar sig an Stetsonhatt med stor swing, och det är nu jag ska erkänna att jag har en svaghet. Han heter Rolf Engqvist. När han kommer upp på scenen och sjunger You got a friend är det som om han aldrig gjort något annat. Med stort artisteri får han publiken att bara njuta.
Det sista bidraget är Edelweiss där Helge Hesslefors med sin gitarr blir en fin avslutning.
Röstningen drar igång. Jurygrupper från kommuner runt omkring ger sina poäng och göken räknar. Vinnaren, som jag inte tänker avslöja, dyker dock inte upp till finalen utan ses fly i en vit Toyota. Hade jag fått välja vinnare hade jag utan tvekan valt göken. Hon gör ett helt otroligt jobb, med sin förvånade min och uppsyn lyfter hon hela showen ytterligare. Tänk om jag ändå hade ett sådant gökur. ”
Linn Kjöllerström
