Insändare: Tranemo lever inte upp till de vackra ledorden
Av värdighetsgarantierna framgår att den äldre själv ska få välja när man vill gå upp respektive lägga sig. Man ska även erbjudas aktiviteter vardag som helg. Detta garanterar Tranemo kommun. Och detta borde vara en självklarhet för alla, för så här skulle du väl du också vilja ha det i din vardag?
Att vara undersköterska inom äldreomsorgen är både fantastiskt och givande. Vi har jobbat länge på samma boende och har fått äran att lära känna våra äldre och vi får väldigt mycket värme från dem. Det skapar också en stor trygghet hos de boende att få möta samma personal och de känner sig sedda.
Självklart vill vi arbeta efter kommunens fantastiska värdighetsgarantier. Men tyvärr är inte vardagen sådan.
Det är tisdag morgon, Lisa 93 år får besök av personalen – ett av många nya ansikten, även om Lisa tror sig kanske ha träffat denna person i matsalen förra veckan.
Det nya ansiktet är en sommarvikarie som inte jobbat inom vården tidigare. Hen har fått gå bredvid fem pass, för att lära sig 15 boendes rutiner – från morgon till kväll. Lokalerna är nya, arbetskamraterna är nya och rutinerna är nya. Så det är mycket att lära sig.
Både Lisa och den nya vikarien känner oro denna morgon. Lisa för att det är ett nytt ansikte: ”Vet denna person vad jag just jag vill ha för hjälp?” Hade det funnits tid under upplärningen att läsa genomförandeplanerna för de 15 boende, hade kanske vikarien vetat hur Lisa vill ha det när hon går upp på morgonen, men detta har inte hunnits med, så nu känner sig även vikarien nervös.
Lisa undrar också varför hon blir väckt så tidigt, redan klockan 8.00. I vanliga fall brukar inte personalen komma vid denna tid. Men hur skulle vikarien kunnat veta att Lisa är morgontrött och gärna vill sova till klockan 09.30? Lisa å sin sida vet inte att det är två sjuka i personalen som inte har fått vikarier. Det är alltså bäst för personalen att jobba på lite extra, om man ska hinna med alla sysslor.
Jag som är ordinarie anställd känner olust, eftersom jag vet att jag måste skicka in en ny person till Lisa. Men denna prioritering gör jag för att alla ska komma upp och få medicin i rätt tid, allt enligt instruktioner från högre ledning. Vi har nämligen fått reda på att vi bara ska göra det allra nödvändigaste, när det är ont om folk.
Detta kanske inte vore så farligt om det hände någon gång. Men tyvärr är detta vardag inom äldreomsorgen i Tranemo kommun. Följden är självklar: Vi kan inte ge de boende vård och omsorg utifrån värdighetsgarantierna. Så här vill inte vi ha det, och vi tror att vi talar för många anställda inom kommunen.
Så vad kan man då göra för att Tranemo kommun behöver bli en mer attraktiv arbetsplats, där personalen efter ett arbetspass känner sig nöjd för att man hann med allt som behövdes? Lönen borde vara högre i förhållande till arbetstiderna, framför allt på kvällar och helger.
Det råder stor personalbrist året om, många arbetspass saknar täckning och det behövs tillsättas mer kompetent personal. Det känns oärligt och frustrerande att ena dagen få veta att man ska arbeta utifrån värdighetsgarantierna, och nästa dag veta att man är underbemannade.
Den växande klumpen i magen försvinner aldrig. Att ha ångest och inte kunna släppa jobbet i tankarna gör att man mår dåligt. Vi känner så starkt att Lisa och alla andra boende har rätt att vara huvudpersoner i sin egen vardag. Det är våra äldre värda.
Tre undersköterskor som vill se en förändring
