Insändare: Är skolutredningen spel för galleriet?

Tyvärr ser man inte något sådant idag och det är märkligt. I en tid där staden och kommunen expanderar och är ställd under en intressant tillväxtperiod, bör de politiska strategierna, de politiska berättelserna och den politiska visionen aviseras med tydlighet.

Tholin gör avstamp på ett sätt som väcker både intresse inför de sju frågorna och förundran över vad eventuella svar kan komma att bli. Ansvariga i kommunledningen – S, C och L – verkar bakbundna i och med sitt samarbetsavtal.

Essensen i det Tholin skriver har en botten i att, tror inte de politiska aktörerna i Ulricehamn på fortsatt tillväxt, eller hur planerar man i förhållande till skolstrukturen och stadens utveckling? Detta i förhållande till Marbäck och Timmele som mycket väl kan vara tätorter som kan inkluderas i utvecklingen av Ulricehamn.

En fråga som i detta sammanhang också bör ställas är hur de olika politiska partierna planerar för att tillväxten ska fortskrida och hur strukturerna avseende skola, äldreomsorg och övrig social service följs åt med denna kommunala utveckling.

Det kanske är så att utvecklingen av högstadieskolan i Timmele, tillika låg- och mellanstadiet, bör vara väl framme i en planering och utveckling av kommunen.

Var ska de som flyttar in till kommunen bosätta sig, i förhållande till en stor central skola, vart finns boendeområdena? Frågan är hur väl genomtänkt en centralt belägen högstadieskola är processad, eller om det bara är ett hugskott. Det kanske är som Tholin tangerar i sin debattartikel, att utredningen är ett spel för galleriet.

Och här får det politiska mörkerrummet ett ansikte och de politiska företrädarna visar att visionen, framtidsberättelsen om Ulricehamn, får bära sin egen framtid av egen kraft.

En tydlig botten, som klingar väl igenom Tholins sju frågor i hans debattartikel, är en både djup pedagogisk insikt likväl avsikt, vilket har bärkraft över tid och som torde vara väl värd att lyssna på.

Carl-Johan Molander