Ympa på egen hand
Inte anade jag, förra veckan när jag var på kortkurs i ympning, att jag så snart skulle vara tvungen att använda kunskaperna och ympmaterialet. Påsken ha varit lugn och fridfull och vi har bara varit lite bortresta. Det har blivit tid för att inspektera trädgården. Inom loppet av en vecka försvann även de mest kompakta drivorna. Kvar finns spåren efter sorkens framfart, många gångar med tillhörande jordhögar har den åstadkommit. De nyplanterade fruktträdens små kronor låg som dukade bord för hararna. De var i alla fall artiga och lämnade sina visitkort. Aroman var det träd som föll dem bäst i smaken. Små ynka stumpar hade haren lämnat. Det var ett otroligt pilljobb att få fast ympkvistarna. Blodvite uppstod, inte bara en gång. Tuben med ympbalsam öppnade sig i fel ände. Jag kämpade med hatten och när jag upptäckte vad som hänt, hade jag jackärmen full med klet. Om min ympning lyckades, har vi nu i stället ett familjeträd med Belle de Boskop, astrakan, Citronäpple och Transparent de Crueller. På vårt andra befintliga träd, Cox Orange, hade han lämnat två hela grenar, så där finns chansen att det kommer nya kvistar. Men en krona med bara två grenar, nja därför försökte jag mig på en okulering med Astrakan, med nytt blodvite? Det lär vara fel årstid för okulering, att kränga in en ymp innanför barken, men skadan är ändå så stor, att det inte lär bli värre av mitt experiment. Plommon, körsbär och päron hade sluppit påhälsning. Det är något otroligt hur vass en liten fickkniv kan vara. I morgon är det kurs i beskärning, då är det andra verktyg som gäller, men då gör jag nog som jag brukar, låter andra göra jobbet medan jag leder det?
