Pulsen är hög

Det har blivit lite dåligt med de långa promenaderna de senaste dagarna. Vi väntade fint besök i går, så vi har plockat undan, lagat mat och städat så gott det går med en löpande och fällande schäfer i huset och två egensinniga vuxna, som lägger saker som ska läsas, göras, sparas där det passar bäst för stunden. Inga plockar undan efter oss... Vitt och grått i tonskalan, rimfrost, burriga småfåglar, stilla och plogade vägar. Jag vill gärna gå en slinga, när jag promenerar. Jag tycker inte att det är inspirerande att gå samma väg fram och tillbaka. Jag slog mig med häpnad, rätt vad det var, bestämde jag mig för att lämna plogade vägen och ge mig upp mot Pustastigen för att ta traktorvägen tillbaka. Bara det att forcera plogvallen var ett stolleprov i sig. Inte var jag riktigt klädd för det heller, visserligen hade jag kängor men vanliga långbyxor var i tunnaste laget. Långa benet före, brukar man uppmana när det är bråttom. Nu vet jag att det är vänster som gäller för mig. Med ett stadigt tag med stavarna puttade jag undan snön med benet, drog högerbenet intill, flyttade stavarna, föste undan snön som gick upp på låret, drog med högerbenet gång på gång. Många tankar hann passera. Till exempel Ola Skinnarmo, som gästade Frukostklubben i Radio Sju i morse med anledning av att han ska hålla föredrag i Borås idag. Denna mark var minst lika obanad, som hans polarfärd, men min utrustning var inte ett dugg anpassad till omständigheterna. Jag slapp i alla fall oroa mig för glaciärsprickor, i övrigt inga jämförelser. En annan tanke som föresvävade mig, var att ge upp och ringa bonden och be honom ta en traktor och komma ut och rädda mig. Kyra bottnade inte i snön, så hon höll sig helt i mina fotspår. Det var bara att inse min begränsning, jag skulle aldrig orka pulsa hela vägen fram till traktorvägens slut. Så jag vände och följde mina egna spår tillbaka. Sista biten, den genom snövallen, gick bäst att krypa. Varm om överdelen, kall om nederdelen gick jag trött stavande mot den silvriga fullmånen som lyste i det tjocka diset och längtade efter varm choklad, ostsmörgås och apelsin.