Nu sparkar jag Inga
Jag har länge behövt hushållsnära tjänster. Nu mer än någonsin. Det är väldigt vad mycket leva, göra, läsa, lära vi har att ta i kapp. Veckorna skenar, måndag, fredag, måndag, fredag med någon enstaka annan veckodag emellan. Här hemma har vi Inga. Hon tror på det där om den fria företagsamheten och hennes ligger lågt i kurs. Det känns som att jag fått nog av henne. Hon väntar med disken tills det är styv råge på diskbänken, hon ser inte hundhåren som som faller ymnigt i fällningstider och samlas i hörnen som stora råttor. Börjar hon städa, så låter hon femtioelva saker komma emellan... Nu är jag hjärtligt trött på henne, men hon rycker bara lojt på axlarna och säger -Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete! Snart föreslår hon nog, att hon ska få följa med på alla våra aktiviteter... Skämt åsido. Allt är inte bara nöjen, vardagen kommer emellan, men tack och lov lär det dröja innan dagarna blir långa och vi sitter här sysslolösa, rullar tummarna och längtar efter slutet. Man får vara glad att man är som man är, när man inte är som man ska. Vilken vecka som helst ska vi få det där gjort, som skulle gjorts för länge sedan. Under tiden läser vi böcker och artiklar om hur man rensar i röran med och utan feng shui, inreder med böcker och alla hurtig tillrop så käcka, att man hinner slockna innan man får tummen ur. Men Inga ska akta sig. Henne behöver vi inte längre och det fack lär inte finnas, som kan gnälla när vi fockar henne.
