Hopp och lycka

Nyheter • Publicerad 17 september 2010

Nu har jag haft fem ridlektioner sedan jag tagit upp min gamla kära hobby på gamledar. Idag hade vi hopplektion. Det var med blandade känslor och fjärilar i magen som jag ledde in ”min” häst i manegen. Jag har sådan tur, att jag fått ha samma häst hela tiden. Ixi, samarbetsvillig, 9-årig valack. Totalt var vi bara fyra elever, så det blev tillfälle till många hopp, nästan som privatlektion. Det handlade inte om någon höjd att tala om, men ett skutt skulle det bli. Puh, vad rädd jag var att rycka honom i munnen och/eller tappa balansen. Att fatta galoppen, rida an, räkna galoppsprången, hoppa, räkna galoppsprång och rida ur banan. Det var helt underbart att känna, att det funkade, trots att det är flera år sedan sist. Tur att öronen stoppade munnen, det var ren och skär lycka att klara detta! Träningsvärken har gett med sig. Tyvärr missade jag måndagsträningen för ryttare. Jag kom till slalombacken en timme för tidigt. Tog en tur upp till toppen medan jag väntade. Det blev en förskräcklig promenad. Jag trodde inte mina sinnen, så jobbigt det var. Sedan orkade jag inte mer. Men jag kommer igen, och jag ska smygträna till nästa gång. Det är jag nästan säker på?

Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons