Freudiansk felskrivning

Det blåser kallt väder över fälten. Grått och kulet. Egentligen har jag ingen lust, att jobba ute, men det finns alltid vissa måsten. Igår handlade det om att tömma en lånad kärra på extra prima matjord. I en vecka har kärran stått här med sin värdefulla last. Vädret har varit soligt och ypperligt, men så mycket har kommit i vägen. Udda vecka betyder full tisdag med pyssel- och hantverk på eftermiddagen och skrivarkurs på kvällen. Onsdagen gick åt till lyrikvännerna. Torsdagen var vikt åt ett barnbarns femårskalas, men det blev framskjutet så jag fick ta till reservplanen. Jag var inbjuden att lyssna på ett föredrag: Vad är det vi äter? Jag har böckerna, men det är roligare att få innehållet presenterat. I samma inbjudan fanns prova-på-möjligheter för sidenmålning och decoupage. Jag noterade fel i almanackan, så jag missade föredraget. Det blev i alla fall en trevlig stund och annorlunda underlag för lilla pappslöjden. Hittills har jag mest jobbat med glas, porslin och trä som underlag. Här hade ledarna med sig spända taveldukar och enkla anteckningsböcker. En servett med ett trevligt igelkottspar blev en söt tavla och nu har jag en liten anteckningsbok med en ros, alldeles lagom för handväskan. Och så blev det tillfälle att byta till sig några fina servetter. På kvällen blev det en trädgårdsaktivitet. Röda Korset hade en kurs i kransbindning hos Annalenas Blommor i Rånnaväg. Kransen blev ett fint hjärta av björkris, näver och tjärsnöre plus lite pynt att sätta på dörren och så tog jag med mig några utekrukor och fyllde med högt, lågt, hängande och klängande. Det går så lätt att fixa till när allt finns till hands. Fredagen försvann i en lång promenad. (Här finns vissa depåer, som jag vill tömma.) Idag ska barnkalaset äntligen bli av, därför blev det att ta skeden i vacker hand och tömma kärran igår. En lätt duns fick mig att se upp och där landade vårens första sädesärla. – Välkommen tillbaka lilla vän! Skönt att se dig igen! Det blev ny lust till spadtag. Jag grävde upp runt klätterväxterna vid hundgården för att bjuda på den nya fina jorden. Så föddes tanken, att här kan det passa med en rabatt. Eftersom jag har problem med ryggen, vore det lögn att säga att vips, så hade jag grävt en rabatt. Jag stretade på, sambon snickrade till en ram till jordhögen. Medan vi lastade av, passade vi på att blanda i säckar hemburen planteringsjord. Medan jag grävde upp för den nya rabatten, var det många tankar som kom och gick. Min första täppa var två, en på framsidan och en på baksidan om det lilla radhuset. Det är snart fyrtio år sedan, jag ville planera men ännu ringer X: ets kommentar – Jag asfalterar min halva och målar den grön, så kan du göra vad du vill med resten! Det blev ingen asfalt, men det blev inte heller något långt förhållande. Under grävandet kom jag på, att jag hade några fina mandelpotatisar som grott. Här var ett ypperligt tillfälle och plats att stoppa ner dem. Av bara farten rensade jag ur mina lastkragsbäddar. I en av dem har jag kvar några palsternackor från i fjol. Den fyllde jag med charlottenlök och rödlök. Nu är det bara att vänta på löksoppa med palsternacka och potatis. Fast medan jag väntar, är det många spadtag som kan tas. Målet är att omvandla så mycket gräsmatta som möjligt till (nästan) underhållsfria planteringar. Och medan ryggen återhämtar sig passar jag på att njuta - ärlan är ju här?