Första dagen

på resten av ditt liv... Dags att göra bokslut. Tillbakablickar och listor, summa summarum. Minnet spelar spratt, det som ligger långt borta känns nära, det som ligger nära finns inte. Nytt årtionde ligger framför oss. Domedagsklockorna ringer och har sina egna predikanter. Nyss gick vi mot en ny istid, nu går vi mot en ny vår. I år har vi i alla fall en riktig vinter. Någon snöängel har jag inte gjort, men en halv blev det i morse alldeles ofrivilligt. Jag sprallade med Kyra i snön. I hög fart snek hon förbi mig och fastnade i det hopvikta kopplet jag hade i handen. Zwisch, innan jag visste ordet av, låg jag på vänstersidan framstupa i snön och jag hann paddla fram en halv ängel innan benen bar igen. Första tanken var -Vilken tur att jag inte hade skidor på, då hade jag aldrig kommit upp igen! Ett ömmande knä och en likaledes ömmande armbåge minner om äventyret. Om jag varit skrockfull, hade jag förmodligen antagit att detta var tecknet på hur resten av året, decenniet, livet ska bli. Om man alltid gör som man alltid gjort, kan man inte förvänta sig annorlunda resultat. Här är inget vare sig statiskt eller förutsägbart. Därför har vi ett underbart liv och tar inget för givet. Carpe Diem - ja alltid!