Annons
Feature

Anders Rosenberg: Anders Rosenberg: Bara att hissa segel och stoppa ner frön

Persiljan smakade lite konstigt, men det brydde jag mig inte om. För jag hade lyckats. Jag hade planterat frön som hade tittat upp ur jorden och växt upp till något ätligt.
Anders RosenbergSkicka e-post
Ulricehamn • Publicerad 26 april 2018
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag hade pratat med växterna, vattnat dem och rensat bort ogräs. Jag hade mycket försiktigt flyttat över dem i större krukor och försökt förbereda dem för den hårda världen utanför hemmet.

Det slog mig, när jag gick där och oroade mig för mina små gröna skyddslingar, att odling är lite som att få det bästa med att vara förälder.

Annons

Du får någon att pyssla om, någon du kan se växa upp och blomma ut. Men du slipper tjatet, bråket och sömnlösa nätter. Dessutom får du välja själv vilken sort du vill så. Du kan välja något lättskött som blommar tidigt, något extra sött eller något speciellt tåligt som klarar vårt hårda klimat.

Men i början fanns det ett motstånd. Jag upplevde att trädgårdsodling var omgärdat med en häck eller ett staket som gjorde det svårt att ta sig in.

Det verkade så svårt. De som höll på använde svåra ord. De verkade ha så mycket kunskap och erfarenhet. Jag hade inte tid eller lust att läsa böcker och hemsidor utan ville bara köra fingrarna i jorden. Så jag drog mig för att börja.

Men så tänkte jag på vad en bekant en gång sa om segling.

– Strunta i alla svåra ord. Det är inte så svårt som de vill få dig att tro. Det är bara att hissa segel och åka.

Så jag struntade i att jag nog är en rätt kass trädgårdsodlare och försökte hålla det enkelt.

Jag satte frön, blev glad om några kom upp, och åt min persilja.

Jag gjorde nog mycket fel, med näring, jord och växtplats. Dessutom blev det lite rörigt. Jag blandade ihop krukorna och glömde bort vad jag hade planterat.

Men ibland fick jag plocka lite sallad eller en solvarm tomat och bära in den till familjens middag. Det räckte.

Så även om persiljan smakade lite konstigt gick jag där och åt den, blandade den i salladen eller la i maten.

Annons

Ända tills en dag när jag gick ut för att äta lite till. Då såg jag hur det längst ner på persiljestammen hade börjat sticka upp en orange rot.

Och när jag pillade bort lite jord såg jag att persiljans rot var misstänkt likt en morot.

Det visade sig att min persilja egentligen var en morot.

Så nu var jag i alla fall tvungen att fortbilda mig lite. Googlade alltså orden morotsblast och ätligt.

Se där. Det kanske till och med är nyttigt.

Så jag kunde hissa segel och åka igen.

Annons
Annons
Annons
Annons