Yngström och Foss: Gräv djupare i de faktiska förhållandena kring brända tomten
Replik på Henrik Ericksons krönika i lördagens UT.
Henrik Erickson använder sig av ordet ”kulturkrig”. Vi känner inte igen den beskrivningen eftersom det aldrig har varit fråga från vår sida att ställa parkeringsplatser mot ett bibliotek. Henrik Erickson hämtar jämförelser från i och för sig säkert mycket kompetenta författare och debattörer. Men jämförelserna haltar betänkligt. Det har ju aldrig varit fråga om att INTE bygga ett bibliotek. Vi har ännu inte läst något inlägg i sociala media eller på UT:s debattsidor där någon är mot ett nytt bibliotek. Men placeringen har många synpunkter på. En väsentlig skillnad. Det finns debattörer som försöker göra det till en fråga om antingen eller. Det är att sänka debattnivån till en nivå vi inte trodde UT skulle medverka till.
Henrik Erickson ironiserar över att det finns grupper som vill bevara Marknadsplatsen med sin historia, viktiga funktion som parkeringsplats, mötesplats för veteransbilsgänget, oroliga gamla med mera. So what? Är det ställningstagandet mindre värt än de som vill bebygga Marknadsplatsen? Är inte ”oroliga gamla” viktiga för UT:s läsare? Antar att de utgör en ganska stor andel av UT:s läsare.
Det finns enligt undertecknade en placering där projektering och byggnation skulle gå betydligt snabbare än jämfört med ett bibliotek på Marknadsplatsen. Inga utdragna planprocesser. Ett snabbspår.
”Henrik Erickson ironiserar över att det finns grupper som vill bevara Marknadsplatsen med sin historia, viktiga funktion som parkeringsplats, mötesplats för veteransbilsgänget, oroliga gamla med mer”
Det är ”brända tomten” på Storgatan 16. Tycker det är anmärkningsvärt att UT fram till i dag inte ägnat det förslaget något intresse. UT:s reportage med centrumutvecklaren Marianne Sörling som presenterades som kvinnan bakom många lyckade centrumutvecklingsprojekt i västra Sverige uttryckte i reportaget att ”brända tomten” är bra men att det skulle ta tio år att förverkliga där. Hade det inte varit på plats att be henne redogöra för varifrån hon fick uppgiften om ”tio år”. För det är ju inte sant! Hade hon närmare undersökt de planmässiga förhållandena kanske hennes svar blivit annorlunda.
Vi tycker det är UT:s skyldighet att gräva djupare i de faktiska förhållandena som gäller för Storgatan 16.
Våra förtroendevalda är tydligen inte intresserade av att veta vad som gäller. Det är den slutsats vi drar efter våra kontakter. Svaren är närmast ”vi vill inte veta”.
Jonas Yngström
Bengt-Olof Foss